Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Mammorna är  vildast”

Mammorna är vildast. Hyperventilerar på läktaren vid varje anfall. De 13-åriga tränarna Oskar och Harald har sett skrikande föräldrar tvingas ut av domaren, hört tränare skrika ”domarjävel” och själva fått ta emot skäll från vuxna.

Annons
Vana vid skäll. Harald Andersson (i vitt) och Oskar Wennerlund (i svart) tränar flera lag i Lillån och är även domare. På matcher har de flera gånger fått skäll av vuxna när domslut gått dem emot.

Bara tränarnas röster hörs, blandat med skratt och klampet från gymnastikskor. Det är tomt på läktaren när flickor 01/02 tränar i Lillåns norra skola. Föräldrarna får inte längre vara med. Det är skönast så, berättar Harald Andersson och Oskar Wennerlund.

– Det var så många som ville vara med och instruera.

Harald och Oskar tränar själva innebandy, är tränare och dömer också många matcher. Det är vanligt att vuxna skäller på dem när de är domare, berättar de. Både föräldrar och tränare.

"Domarjävel"En förälder skrek ”Ut med den jäveln” när en kille i laget blev tacklad. En tränare skrek ”domarjävel” och fick en lagspelare utvisad. Det har också hänt att föräldrar blir avvisade från hallen.

– Jag satt och kollade på en match, då stod det en här uppe på läktaren och skrek. Då gick domaren upp och sjasade ut honom ur hallen, säger Harald.

– Jag tror att de bara vill hjälpa till och så blir det för mycket, säger Oskar.

– De vildaste är mammorna. När 00-orna hade anfall satt de typ och hyperventilerade och skrek att de inte gjorde nåt bra när de missade ett mål, säger Harald.

"Gör så gott man kan"Föräldrarna som just lämnat av sina barn till träningen tycker att de sällan ser någon som går över gränsen. Fast Leif Hellqvist berättar om några föräldrar i ett bortalag som pekade fingret åt motståndarlagets barn och Ulf Bååth säger att han flera gånger sett tränare som klagar alldeles för mycket på domaren.

I omklädningsrummet berättar Elvira Forsberg, 9 år, att hon ibland hör föräldrar som ropar från läktaren: ”Gör inte så!” Det känns inte bra.

– För man gör ju så gott man kan. Och det är ju därför vi är här och tränar. För att vi ska bli bättre.

Mer läsning

Annons