Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mannen i kistan var inte Annas far

Omgiven av dittills okända släktingar sörjde Anna i kyrkan på sin fars begravning. Men det skulle visa sig att mannen i kistan inte alls var hennes far.

Annons
Anna sörjde på sin fars begravning tillsammans med släkten. Men mannen i kistan var inte hennes far.

Nu skriver hon till justitieombudsmannen, JO efter att hennes tillit till myndigheterna fått sig en allvarlig knäck.

– Det måste gå att få någon myndighet som kan ta ansvar för att sådant här inte händer och om det lika fullt händer måste människor kunna få hjälp, säger Anna som inte vill att någon annan ska riskera att hamna i samma dilemma och känslomässiga kaos som hon själv gjorde.

Annas historia började en måndag i september när hon blev uppringd av en präst i en mellansvensk församling.

Hon blev tillfrågad om hon kände till en viss man och om hon kunde komma på hans begravning torsdag samma vecka. Mannen, som hon aldrig hört talas om i hela sitt liv, var nämligen hennes far och Anna var enda arvingen, förklarade prästen.

Annas mor är död sedan tre år och den man Anna hela sitt liv betraktat som sin far dog redan i slutet av 1960-talet. Föräldrarna hade varit gifta i fem månader när hon föddes.

– Jag var mer eller mindre i chock på begravningen. Där låg en helt okänd man i kistan som dessutom var min far.

Vid begravningskaffet får hon veta mer om den döde. Han hade varit utvecklingsstörd, jobbat som dräng på gårdar i trakten och bott på ett hem de senaste 30 åren. Med sig hem fick hon en korsstygnstavla med ett hjortmotiv som hennes far hade sytt.

– Jag reste hem i ett mentalt kaos. Hade han varit dräng på mina morföräldrars gård? Vad hade hänt mellan honom och min mamma som hon inte berättat innan hon dog, 83 år gammal.

– Hade mina barn fått växa upp utan en morfar medan den här mannen satt ensam på sitt rum, år ut och år in?

Efter en vecka hade Anna lugnat ner sig så pass att hon beslöt sig för att forska vidare om sin far och tog kontakt med Skatteverket som inte kunde hjälpa henne. Hon hänvisas till Landsarkivet i Uppsala där man gör efterforskningar och Anna får beskedet att det har blivit fel. En nolla har blivit en tvåa och med det fick Anna en ny pappa.

Från Skatteverket får hon beskedet att om uppgifterna i folkbokföringen ska ändras får hon skicka in ett underlag.

– Jag förstår att det kan bli fel men inte ens då får jag någon hjälp av myndigheterna. Jag hänvisas i stället runt från Örebro, till Västerås, till Eskilstuna.

Ingen gör något

– Ingen tar något initiativ för att rätta uppgifterna och jag tycker att även en myndighet kan ge en ursäkt, säger Anna.

– Men min poäng är att ingen annan ska behöva råka ut för det som jag har varit med om.

Och korsstygnstavlan med hjortarna. Den har Anna fått behålla som ett minne av den osannolika händelsen.

Fotnot: Anna heter i själva verket något helt annat.

Sten Nöjd019-15 53 56

[email protected]

Livslångt nummer

Alla personer som folkbokförs i Sverige får ett personnummer av Skatteverket. En identitet som följer livet ut.

Personnumret anger nu alltså dels personens födelsetid och dels ett födelsenummer samt en kontrollsiffra. Könet framgår av näst sista siffran i personnumret som är udda för män och jämn för kvinnor.

Födelsenumret består av tre siffror. Fjärde siffran i personnumret är en kontrollsiffra. Den räknas ut maskinellt med ledning av födelsetiden och födelsenumret. Mellan födelsetiden och födelsenumret finns ett bindestreck (-), som byts ut mot ett plustecken (+) det år en person fyller 100 år.

Eftersom antalet födelsenummer är begränsat kan det någon gång inträffa att födelsenumren har tagit slut för en viss dag. Den som är född en sådan dag kan då i stället få ett personnummer där siffrorna för födelsedag anger en närliggande dag i månaden

Källa: Skatteverket

Mer läsning

Annons