Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pionjär har lekt färdigt

Skojlandet i Örebro är till salu. Cathrine Svärd, pionjären som startade ett av landets första lekland, känner att energin börjar avta efter 12 års idésprutande och vill överlämna företaget till en ny eldsjäl.

Annons
Lekpionjär söker efterträdare, Cathrine Svärd på Skojlandet i Örebro.

– De sista två åren har varit tuffa, medger hon. Etableringen av Lek Buslandet var jättekämpig för oss, särskilt det första året. Nu har det vänt uppåt igen och jag ser stora möjligheter för en anläggning som Skojlandet att utvecklas.

När Cathrine Svärd fick sitt första barn 1994 började en idé gro i hennes huvud. Något roligt för barn att syssla med under vinterhalvåret.

– En väninna i Skåne hade besökt en anläggning som hon beskrev i entusiastiska ordalag. Jag gjorde mig en egen bild av det och så växte Skojlandet fram. Jag var 3000 procent säker på att Skojlandet skulle lyckas.

I september 1998 slogs portarna upp och det blev succé. Det fanns bara ett fåtal liknande anläggningar i landet, kanske bara den i Skåne.

Under åren har besökstalen legat runt 30 000 per år, säger Cathrine, betalande barn plus gratis föräldrar. Men konkurrensen från Lek Buslandet, som öppnade i Örebro för två år sedan, har varit kännbar.

Anläggningarna är mycket olika, både till storlek och innehåll. Lek Buslandet är en stor kedja med samma koncept överallt. Skojlandet finns i en enda version, i Örebro.

– Jag är lite gammaldags, säger Cathrine Svärd. Jag har försökt ta fram mormorskänslan, skapat en mysig hemmiljö och satsat mycket på gamla lektraditioner och allt som tilltalar barns fantasi.

På ett bord ligger en korg med ett pågående stickningsprojekt, världens längsta halsduk. Det är fritt fram att göra en insats. En gammal pendyl hänger på en vägg, en Volkswagenbubbla är parkerad mitt i rummet att ta i anspråk för valfria äventyr och mycket annat.

För några månader sedan kände Cathrine Svärd att hon ville sälja Skojlandet.

– Det är med sorg i hjärtat, som att adoptera bort ett eget barn. Men min energi börjar naggas i kanten och då är det dags att lämna över stafettpinnen. Köparen måste vara någon som brinner lika mycket som jag har gjort.

Mer läsning

Annons