Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Saade och Playtones till melodifinal

Norge är ungefär lika fånigt som Sverige. Bara lite rikare – och en ”randomstate” som tror sig om att vara ett föredöme - precis som Sverige.

Annons

Jag har två gånger i mitt liv besökt Oslo under festligheterna den 17:e maj på Norges nationaldag.

Då är det mysnationalismen som regerar. Nästan alla viftar med någonting på Karl Johan, företrädesvis en norsk pappersflagga på en pinne.

Men när det gäller uttagningen till Eurovision Song Contest slår vi norrmännen på fingrarna i genren hysterisk nationalism.

Den norska tävlingen, som officiellt har det tjusiga namnet Norsk Melodi Grand Prix, består totalt sett av fem omgångar, inklusive finalen och Andra chansen.

Vi slår dem på upploppet: 6-5. Nu har vi alltså kommit till den tredje omgången av sex. Lördagskvällens stora vinnare var Eric Saade. Farligt likt det norska undret Alexander Rybak.

Danskarna, som ofta utpekas som de mest inskränkta av alla nordbor, klarar av det här med uttagningen av den rätta schlagern med enbart en tävling.

Varför det är som det är i Sverige har ofta förklarats med den symbios som finns mellan SVT och kvällspressen. Det ligger mycket i det.

”Det finns en utomstående dramaturgi som inte vi styr, det är den som ni styr. Och för att ni ska få dramaturgi så måste ni har toppar och dalar,” sade festivalgeneralen Christer Björkman nyligen till en reporter på Expressen.

Det kan inte sägas bättre - ups and downs är grundbultar i det här sammanhanget. Men jag tror faktiskt att det finns mer som gör att den svenska Melodifestivalen engagerar runt tre miljoner människor ett antal kalla vinterlördagar i februari och mars. Ta bara det faktum att somliga i dag säger Mello om spektaklet.

Sådana där mjuka och runda smeknamn brukar ju bara föräras goda vänner eller ett älskat husdjur. I bland får man nästan känslan att Mello för många blivit som en kär vän eller rent av en familjemedlem.

För ett ögonblick misstänker jag att vi har en alltför djupt rotad kärlek till det som är lagom mediokert.

Å och andra sidan är det är väl en rätt mänsklig ståndpunkt i ett samhälle som alltmer präglas av en iskall elitism.

Mer läsning

Annons