Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Nilsson: Springare och Bali är farliga för demokratin

Artikel 84 av 126
Anders Nilssons krönikor
Visa alla artiklar

Annons

En riksdagsman beväpnad med skjutvapen hetsar mot en rikstidning. En politiker associerar lokala moderater och socialdemokrater i Örebro med gängkriminella. Men hallå! Var har respekten tagit vägen i valrörelsen?

Att vara politiker är inte helt lätt idag. För de allra flesta innebär det ett oavlönat eller i alla fall ett mindre bra betalt fritidsuppdrag. Det medför också att du är ständigt påpassad. När som helst kan någon vilja prata med dig och du förväntas kunna stå till svars om vad som helst. En politiker får också räkna med tråkiga kommentarer på sociala medier och nedsättande och direkt hotfulla mejl. Drivkraften att ändå jobba politiskt finns förmodligen i att kunna förändra samhället även om det kostar på att arbeta i demokratins tjänst.

Därför är det förvånande att se Örebropartiets ledare Peter Springare posera på valaffischer med två personer klädda i skinnvästar med stora emblem på ryggen. Örebropartiet har skrivit "sossealdemokraterna" och "allijangsen" på västryggarna. Det är ändå omöjligt att inte associera till den kriminella gängkulturen.  Springare och Örebropartiet vill med bilden säga att Moderaterna och Socialdemokraterna har misskött sig. Men det partiet gör med sina valaffischer är att skapa förakt mot politikerrollen. Att hetsa mot demokratin.

Det finns många likheter mellan politiker och journalister. Som reporter är du också ständigt påpassad. Du förväntas att svara på frågor i tid och otid om allt möjligt. Och du får räkna med att utstå en hel del på sociala medier. Mejlkorgen kan svämma över av nedsättande och kränkande mejl. Ämnet för den senaste publiceringen avgör för hur stort trycket blir. Drivkraften hos journalister är oftast att genom journalistik kunna göra skillnad och därigenom skapa ett bättre samhälle. Det är också ett arbete i demokratins tjänst.

Därför är det beklämmande att se hur den moderata riksdagsmannen Hanif Bali på sociala medier poserar med vapen och med en text som kan tolkas som en uppmaning till krig mot DN. Det är inte bara osmakligt och stötande. Det är också ren idioti. Det är bara några veckor sedan som en man klev in på en tidningsredaktion i USA och sköt ihjäl fem journalister. Den här publiceringen sker också bara några dagar före rättegången mot en medlem i nazistiska NMR. Mannen, som är åtalad för förberedelse till mord, har kartlagt två journalister i Sverige, bland annat en chefredaktör inom Mittmedia, samma koncern som NA ingår i. I mannens bostad hittades flera vapen. 

När en svensk folkvald politiker uppmanar till krig mot media så innebär det förhoppningsvis att han inte menar det. Men bilden utmålar ändå  journalister som folkfiender. Precis som Springare framställer politiker i våra största partier som gängkriminella. Som något dåligt. Något ont. Det är det som är det farliga i dessa budskap. Om du påstår något tillräckligt många gånger eller visar ett budskap gång på gång så blir det till sist en sanning. Vad händer då med vårt demokratiska samhälle, det fria ordet, fria medier och politikers och journalisters säkerhet?