Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Nilsson: Tjuv och polis – på riktigt: "Vi fick båten stulen två gånger på ett år"

Artikel 123 av 126
Anders Nilssons krönikor
Visa alla artiklar

Annons

När vi skaffade båt så visste jag att risken var stor för att någon skulle stjäla den. Många varnade mig men viljan av att kunna vara på sjön var större än risken att råka ut för båttjuvar. Ändå gnagde de där varnande orden. Direkt efter att jag klivit upp varje morgon kollade jag ut genom fönstret om båten låg kvar. Det blev som en morgonrutin. Ju fler dagar som gick och båten låg där tryggt i hamn så började jag tro att inget kunde hända. Men så fel jag hade.

Drygt fem veckor efter att vi blivit båtägare kom så den där morgonen när båtplatsen var tom. Det var augusti och i den mörka sommarnatten hade båttjuvarna varit där. Jag sprang ned mot bryggan och möttes av avskurna förtöjningslinor och en kedja med hänglås som svetsats itu. Jag kokade av ilska när jag ringde polisen. Efter 41 minuter fick jag tala med någon och kunde göra en anmälan. Under tiden hade ytterligare två båtägare kommit till bryggan och konstaterat att även deras båtar var borta. Det är vid sådana här tillfällen det går att tänka sig in i hur människor känner sig som råkar ut för vardagsbrottslighet. Först kommer ilskan. Sedan känner du dig kränkt. Till sist är du bara uppgiven och ledsen.

Efter att ha fått hjälp av en granne tog vi oss ut på Vättern och började leta efter våra båtar. En hittades på andra sidan grannviken. Den andra båten var omhändertagen av en båtägare ute på sjön. Min båt drev omkring på öppet vatten. För det är så det går till. Tjuvarna kommer ofta sjövägen på natten när det är som mörkats. Efter att ha kapat kedjor och linor dras båtarna ut på öppet vatten. Där avlägsnas båtmotorerna med avancerade verktyg. Sedan släpps de motorlösa båtarna vind för våg.

Påverka politikerna så kanske vi kan få till en lagändring

Både försäkringsbolaget och polisen betonade att det nog rörde sig om organiserade utländska stöldligor. Att de hade rekognoserat vilka båtar de skulle stjäla innan och att motorerna redan var på väg ut ur landet. Polismannen berättade också uppgivet att tullen enligt svensk lag inte får undersöka långtradare även om det finns misstänkt stöldgods. ”Påverka politikerna så kanske vi kan få till en lagändring. Det är det bästa du kan göra som båtägare”, upplyste försäkringsbolaget.

Med ny motor såg jag fram mot en stöldfri sommar i år. Men samma procedur upprepade sig. Efter bara tre dygn stals två nya båtar vid vår brygga. Den här gången blev jag inte ens arg. Jag kände mig bara uppgiven. Tillvägagångssättet var detsamma. Båtarna hade dragits ut och motorerna avlägsnats. Men till skillnad mot förra gången hade tjuvarna varit ”bussiga” att släppa båtarna inne i viken så vi lätt kunde hitta dem.

Dåliga krafter inte ska få styra våra liv

I det läget, med två stölder på mindre än ett år, så var vi nära att ge upp våra drömmar om ett båtliv på Vättern. Vi funderade på att sälja båten. Samtidigt konstaterade vi att det skulle vara detsamma som att ge upp för brottsligheten. Vi enades om att dåliga krafter inte ska få styra våra liv och vad vi vill göra. Därför har vi fullföljt båtsommaren på Vättern med en tredje motor på båten. Med lite egna knep och kreativitet från grannarna i bryggföreningen har tjuvarna inte visat sig igen.