Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anders Svärd, före detta riksdagsman (C) om kärnvapen: Självklart med ett förbud

Annons

Replik

Stefan S Widqvist belyser, på NA Debatt den 27 juni, på ett övertygande sätt det riktiga i att Sverige ställer sig bakom kravet på ett kärnvapenförbud. Vid en omröstning i FN:s generalförsamling röstade 122 länder för ett kärnvapenförbud.

Sedan 1975 gäller förbud mot att använda biologiska vapen, från 1997 gäller kemvapenförbud och sedan 1999 gäller totalt förbud mot alla typer av truppminor. I alla nämnda fall av gällande förbud har de oundvikliga mänskliga lidanden som följer av en användning varit avgörande. Att någon ens kan påstå att argumenten mot kärnvapen inte har samma tyngd som när det gäller förbuden mot ovan nämnda vapen är för mig omöjligt att förstå.

I mitten av 1990-talet deltog jag aktivt i kampen för införande av förbud mot personminor/truppminor.

Sverige har i decennier deltagit i kampen mot användande av kärnvapen. Det borde vara ett självklart ställningstagande att fullfölja den linjen. Vad har hänt som motiverar regeringens och riksdagens tvekan? Svårt att se att det handlar om annat än påtryckningar från Nato med USA som pådrivare. Sveriges ÖB sällar sig också till motståndarna mot en signering från svensk sida av förbudsavtalet

I mitten av 1990-talet deltog jag aktivt i kampen för införande av förbud mot personminor/truppminor. Från försvarsmakten och många försvarspolitiker fick man höra hur orealistiskt det var med ett förbud. Det påstods också att dessa minor lades ut på ett ansvarsfullt sätt och att fullständig kartläggning var ett krav.

Min uppfattning är alltså att Sverige snarast bör ta ställning för ett kärnvapenförbud.

Det var bara det att trupp som tvingades att retirera inför en starkare motståndare ofta spred dessa minor utan någon som helst kartläggning. Alltför många, inte minst barn, har lemlästats av dessa dolda minor. Trots det militära motståndet råder nu, sedan 1999 enligt Ottawaavtalet, som 164 länder har signerat, totalt förbud mot alla typer av truppminor.

Min uppfattning är alltså att Sverige snarast bör ta ställning för ett kärnvapenförbud. De negativa effekterna av en användning av kärnvapen är alltför uppenbara. I dag pågår forskning för att ta fram mindre skadliga kärnvapen men det är fel väg att gå.

Hiroshimadagen uppmärksammas – i Sverige sedan starten i Malmö 6 augusti 1987 – för att påminna om kärnvapnens totala oanvändbarhet med beaktande av människovärdet.

Trots att cirka 80 procent av tillfrågade vetenskapsmän i USA avrådde från användandet av atombomber beslöt den amerikanske presidenten att så skulle ske. Först i Hiroshima den 6 augusti 1945 och sedan tre dagar senare i Nagasaki, båda dessa japanska städer, som fram till dess, var i stort sett oskadade i slutet av andra världskriget.

Nedrustning baserad på avtal mellan länder är den enda väg som kan medverka till en fredligare värld.

I Hiroshima dog 140 000 människor inom ett par timmar. Bedömningen är att cirka 100 000 senare dött som en direkt effekt av de skador bomben orsakade.

I Nagasakifallet beräknas motsvarande siffror till 70 000 dödsoffer och lika många skadade. Dessutom talas om ytterligare cirka 20 000 döda som en direkt effekt av bomben.

”Atombomber och andra typer av kärnvapen skapar inte trygghet” – vilket sägs vara ett argument för att räkna med dem i olika länders försvarsdoktriner. Nedrustning baserad på avtal mellan länder är den enda väg som kan medverka till en fredligare värld.

Anders Svärd

Kumla

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel