Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Anhörig fotbollspublik utan sunt förnuft

Då var den här igen - idiotin. Nyligen var jag på en fotbollsmatch spelad av pojkar i de yngre tonåren. En match som jag för några år sedan själv kunnat döma om jag inte lagt pipan på hyllan.

Nu var det i stället en yngre förmåga som gjorde det jobbet. Men det här handlar egentligen inte om domaren, utan snarare om de personer runt omkring som vill se sina söner och barnbarn spela fotboll.

Det är så bedrövligt att jag nästan inte vet var jag ska börja. I princip under hela matchen var det kommentarer så snart domaren blåste i pipan: ”Men vad i helvete?!”, ”Hur fan tänkte du där?!”, ”Skämtar du med mig?!”.

Jag blir så förbannad. Det här är den största anledningen till att jag slutade döma ungdomsfotboll. Jag orkade inte. Lusten försvann.

Det sades högt. Inte en chans att vare sig spelare eller domare missade dessa kommentarer. Inte nog med det så blev domaren konfronterad både i halvtid och efter matchen.

Jag blir så förbannad. Det här är den största anledningen till att jag slutade döma ungdomsfotboll. Jag orkade inte. Lusten försvann.

Vem bär egentligen ansvaret för att det ska vara drägligt för domarna? I den bästa av världar skulle folk kunna använda sunt förnuft, men många verkar uppenbarligen inte veta vad det är längre.

Är det distriktsförbundet? Föreningarna? Jag vet inte. Det jag vet är att det för drygt sex år sedan inte var värt att vända sig till förbundet. Det var som att tala med en vägg.

Den här gången fanns någon som kunde ta domarens parti. Det gör det inte alla gånger.

För övrigt var det en bra match. Domaren gjorde enligt mig betydligt färre misstag än varje son och barnbarn på planen.

Irriterad

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel