Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Att riva Järledammen är ett historiskt misstag för både djur och kultur

Artikel 6 av 9
Järle kvarn
Visa alla artiklar

Länsstyrelsen vill riva den 500 år gamla dammanläggningen i Järle, ett kulturarv från tiden som lade grunden för Sveriges välbefinnande. Dessutom fortfarande i funktion som vattenkraftförsörjare till turbin för förnyelsebar el.

Varför, jo man går i miljöorganisationernas enkelspår i tron att det skulle gynna befintligt bestånd av flodpärlmusslor och öring. Har man inte lärt sig något av tidigare misstag, med utrivning av vårt kulturarv, av samma skäl, t.ex. Bredsjöbäcken, Mullån, Fräsebäcken, Imälven med flera. 2018 torrlades dessa i stort helt så både musslor och fisk även Mullåns kräftor nära nog dog ut. Vattenreserverna var borta. Dessutom måste man fråga sej hur har fisk och musslor klarat sej under de 500 år dammarna förekommit. Givetvis har dammarna förhindrat vandring förbi, men båda arterna har levt ett gott liv både nedanför och ovanför. Tänk till tänk rätt, var rädd om vårt kulturarv.

Mina tankar går lätt över till samma märkliga enkelspåriga tänkande när det gäller varg. Varg har alltid funnits i Sverige, inte utrotad som man vill påstå, dock i begränsad numerär, flest i Norrland men så sent som i slutet av 50- talet fortfarande även i Värmland. I Na-NT från 1936 kan man på flera ställen läsa om vargens framfart bland renar i Norrland. Bland annat lyckades en vargflock mota en renflock nedför ett stup i Jämtlandsfjällen, så 200 renar dog eller skadades så dessa fick slaktas.

Det troliga antalet från mitten 1800 talet till 1980 talet var omkring 50-60 individer i hela Sverige. Det har alltid varit stora starka individer utan inavelsproblem. Varg vandrar långt i sökande lämplig partner. I bäckar och lämpliga åar har både öring och musslor funnits i alla tider trots byggandet av dammar på 1500 talet. De anpassade sej ovanför och nedanför.

I nutid har Naturvårdsverket, påhejade av miljöorganisationer och enkelspåriga rovdjursfantaster, fått för sig att vargen måste vara minst 300, helst det dubbla, för överlevnad. För musslors och vissa fiskarters överlevnad måste gamla fina, för nutida människan intressanta turistmål och kulturarv, rivas ut. Hur kan värden och djurlivet så ha förändrats?

Eller vad är problemet i dag?

Rolf Gunnarsson

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel