Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bach i skrattspegeln

På torsdagen sjösattes Svenska kammarorkesterns största enskilda projekt för ny musik någonsin. Arbetet med Brandenburgprojektet inleddes redan för tolv år sedan. Sex internationella kompositörer har fått i uppdrag att skriva varsitt verk, inspirerade och orkestrerade efter de sex Brandenburgkonserterna av Bach.

Johann Sebastian Bach (1685–1750) samlade ihop sina sex bästa konserter som en sorts jobbansökan för att få en tjänst hos Markgreven av Brandenburg. Greven saknade dock både musikinrtesse och pengar, så det blev aldrig någon anställning och konserterna glömdes bort i en låda i över hundra år. Efter att de återupptäcktes i mitten av 1800-talet utvecklades de till att bli de mest spelade orkesterverken världen över – en position de innehar än i dag.

Direktiven till projektets kompositörer var att skriva ett verk med samma sättning som den Bachkonsert de fått sig tilldelade. Uppdraget var således ganska fritt, vilket skulle visa sig när de första verken uruppfördes på torsdagen.

Först ut var amerikanerna Steven Mackey och Uri Caine. Den förstnämnda har länge haft en dröm om att få skriva en trumpetkonsert till den svenske världssolisten Håkan Hardenberger. Mackey lade därför tidigt beslag på Brandenburgkonsert nummer två som ju har en framträdande och mycket krävande trumpetstämma.

Konserten inleddes således med Bach där Hardenberger excellerade på sin gnistrande piccolatrumpet. Sista satsens slutackord blev sedan första ackordet i Mackeys verk ”Triceros” som alltså spelades attacca.

Kopplingen till Bachs konsert blev på detta sätt bokstavlig och påtaglig, men endast för en kort sekund. Resten av den ensatsiga ”Triceros” var dock helt fristående, komponerad som en gans-ka traditionell, modern trumpetkonsert. Namnet ”Tricerios” syftar på de tre horn som Hardenberger var ”beväpnad” med: flygelhorn, c-trumpet och piccola.

Hardenberger tvingades spela ut hela sitt register. Sordiner av olika typ åkte i och ur och han fick visa upp sin förmåga att förmedla såväl lyrisk melankoli som virtuost fantasteri. Det är skickligt komponerat med säker formkänsla, dock utan att gripa tag och beröra.

Jazzpianisten Uri Caine har valt ett helt annat förhållningssätt i sitt verk ”Hamsa” som inspirerats av Brandenburgkonsert nummer fem. Caine som tidigare tolkat många klassiska mästares musik, som Mahler, Wagner, Mozart och Verdi, har gjort en skruvad variation på Bachs konsert. Det låter som om han har plockat teman från Bachs musik och kastat in dem i en tombola. Brandenburgskonsertens exakta och flyhänta cembalostämma, för övrigt otroligt bra spelad av utmärkte Björn Gäfvert, förvandlas till en jazzigt galen pianosolostämma.

Caine spelar klusterackord med handflatorna, dämpar strängar inne i flygeln och bränner av en kadens med slängbas och jazziga färgningar. Han leker med Bachs musik, som vore den satt i skrattspegel. Mästaren Bach – att han vågar! Jag kommer på mig själv med att sitta med ett stort leende genom hela stycket. Uppfriskande.

I vår åker Svenska kammarorkestern på Europaturné med detta program. Samtliga verk kommer även att spelas in på skiva. Nästa konsert i Örebro i serien sker i november, 2016. Då är det Mark Anthony Turners tur. Jag längtar redan.