Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Befria Kilsbergen från arméns grepp

1943 var året då Kilsbergens vildmark på obestämd framtid stängdes ner för allmänheten. Etablerandet av Villingsbergs skjutfält innebar en omedelbar katastrof för det fasta och rörliga friluftslivet. Trots ihärdigt motstånd från länets riksdagsman Henry Allard drevs frågan igenom av försvarsminister Sköld med 25 rösters marginal i riksdagens kammare.

För Kilsbergens del innebar beslutet att enbart en smal remsa längs den östra sluttningen bevarades för friluftslivets existens–resten bommades bokstavligen igen. Uppskattningsvis cirka 75 procent av Kilsbergen norr om E18 utgör idag en oåtkomlighet för allmänheten.

Med tanke på Örebroregionens tillväxt och det ständigt ökande behovet av ströv- och rekreationsområden måste diskussionen om skjutfältets utbredning och tillgänglighet aktualiseras och intensifieras.

Kilsbergens läge i Sverige är närmast unikt – inom en timme med bil nås denna norrlandslika vildmark av cirka 1 miljon invånare. Skjutfältets lokalisering kan härmed knappast vara sämre. Att vid Sveriges demografiska mitt ta ett av landets förnämsta friluftsområden från dess invånare är obegripligt, oacceptabelt och på många sätt odemokratiskt.

Det finns många argument för att idag omvärdera dråpslaget mot Kilsbergen från 1943. För även om Närkingarna har fråntagits de blå bergen finns skogarnas minnen fortfarande kvar hos stora delar av befolkningen och inte minst väntar många av Örebroregionens nya invånare på att få introduceras till detta fantastiska friluftsparadis.

Per Carlborg

Åkerby

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel