Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bevisningen mot Engström måste granskas av en ny kommission

Artikel 9 av 9
Nytt avslöjande i Palme-utredningen
Visa alla artiklar

Chefsåklagaren Krister Petersson har meddelat Riksåklagarens beslut i förundersökningen om mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.

34 år efter skotten på Sveavägen läggs utredningen ner. Som trolig gärningsman utpekas Stig Engström, även känd som ”Skandiamannen”.

Engström påstod dagen efter mordet för polisen att han på väg från arbetet på Skandia funnit den skottskadade Olof Palme på trottoaren. Han berättade att Lisbeth Palme för honom beskrivit mördaren och hans flyktväg, varvid han själv sprungit efter. Engströms eget signalement stämde väl med hur flera vittnen beskrivit mördaren. En kvinna på David Bagares gata såg en flyende man med en handledsväska liknade Engströms.

Att Olof Palmes mördare fanns mitt framför näsan på polisen utan att åka fast måste beskrivas som historiens största polismisslyckande någonsin.

Engström delgav polisen sin oro att vittnen kunnat förväxla honom med mördaren. Polisens intresse för Engström var dock minimalt och i tidningar kritiserade han polisen för passivitet och inkompetens.

Att Olof Palmes mördare fanns mitt framför näsan på polisen utan att åka fast måste beskrivas som historiens största polismisslyckande någonsin.

Under Krister Peterssons ledning har utredningen utgått från brottsplatsen, och inte längre färgats av spekulationer om gärningsmannens motiv eller profil. Utöver de uppgifter polisen från början haft om Engström har ett vapen i hans bekantskapskrets bedömts kunna använts vid mordet.

Jag har sedan första TV-sändningen på mordnatten följt rapporteringen som många andra. Jag har inte haft någon säker uppfattning om vem mördaren är, men ansett polisarbetet från start haft stora brister.

Olof Palme sköts när jag som tonåring formade mina värderingar och blev socialdemokrat. Advokaten Claes Borgströms kommentarer i radio av rättegångarna 1989 bidrog säkert till att jag idag är försvarsadvokat vid byrån han grundade.

Engströms död innebär att rättvisa inte fick skipas, men också en rättssäkerhetsförlust för Engström som aldrig fick bemöta anklagelsen.

Mitt intryck från presskonferensen är att det finns omständigheter som talar för Engströms skuld. Samtidigt är det otillfredsställande att så lite nytt framkommit om vare sig Engströms motiv eller tillvägagångssätt. Som mycket mer än vad journalisten Thomas Pettersson klargjort genom sin artikel i Filter 2017 har inte framkommit.

Det stärker känslan av sorg över att det dröjde innan utredningen drevs som den borde. År 2000 dog Stig Engström. Som avliden kommer han aldrig kunna åtalas eller dömas.

Engströms död innebär att rättvisa inte fick skipas, men också en rättssäkerhetsförlust för Engström som aldrig fick bemöta anklagelsen. Vi övriga går miste om vad en rättsprocess kan innebära för att läka sår och gå vidare. Mordet drabbade en hel nation, och har beskrivits som vårt lands största trauma.

Mordet på Olof Palme riskerar att fortsätta betraktas som ouppklarat.

Hade utredningen lagts fram medan Engström levde hade saken prövats i rättegång. Engström hade under utredningen kunnat höras. Genom sin försvarare hade han fått ta del av hela förundersökningen, och möjlighet att lägga fram egna bevis. Vid en huvudförhandling hade bevisningen prövats. Om domstolen funnit åtalet styrkt hade Engström dömts, annars hade han frikänts.

När detta nu inte sker finns en uppenbar risk att sista ordet inte är sagt, och att åklagarens slutsats undergrävs. Mordet på Olof Palme riskerar att fortsätta betraktas som ouppklarat.

För det finns utrymme för tvivel om Engströms inblandning. Den främsta invändningen är att huvudvittnet Lisbeth Palme i domstol 1989 utpekat en annan person. Ironiskt nog vittnade Engström i målet om att Lisbeth Palme varit samlad nog för att göra säkra iakttagelser av mördaren. Riksåklagaren ansåg 1997 att det fanns tillräckligt med ny bevisning mot Christer Pettersson för att begära ny rättegång. Allt som talar för Petterssons skuld skulle av försvaret åberopas vid en rättegång mot Engström. Riksåklagaren hade då – i strid med sin egen tidigare uppfattning – behövt visa att Pettersson praktiskt sett är utesluten som gärningsman. Utan att för egen del tro på Petterssons skuld är jag idag inte övertygad om att Engström hade kunnat dömas.

Jag anser därför att regeringen ska tillkalla en oberoende kommission med uppdrag att granska bevisningen ...

Mordet på Olof Palme är unikt. Saken kan därför inte hanteras som vanligt när utpekad person avlidit, utan mordet måste också i allmänhetens ögon klaras upp. Rättegångsbalken hindrar en rättegång, så funktionen en rättegång fyller måste tillgodoses på annat sätt.

Jag anser därför att regeringen ska tillkalla en oberoende kommission med uppdrag att granska bevisningen, och uttala sig om riktigheten i åklagarens påstående om Engström som gärningsman.

Kommissionens arbete ska bedrivas självständigt. Till ledamöter bör utses personer med stor integritet och hög trovärdighet. Någon av landets högsta jurister bör leda arbetet, men också andra ledamöter med bred förankring bör ingå. I arbetet kan också advokater eller tidigare advokater med lång erfarenhet av försvararuppdrag bidra. De ska verka under former förenliga med god advokatsed.

Kommissionen bör i sina slutsatser ta ställning till om mordet ska anses uppklarat ...

En förebild för hur en kommission kan arbeta är den tidigare Granskningskommissionen. Kommissionen kritiserade i sina slutsatser (SOU 1999:88) mordutredningen för att ha låst sig vid Christer Pettersson, och inte tillräckligt utrett andra uppslag. Kommissionens arbete har fått ett brett erkännande både inom och utom rättsväsendet, även om de också missade Engström.

Andra exempel är Bergwallkommissionen som i sitt betänkande (SOU 2015:52) granskat rättsskandalen kring den morddömde Sture Bergwall och Göteborgskommitténs granskning av polisinsatserna vid EU-mötet 2001 (SOU 2002:122).

En Engströmkommission bör arbeta under rättegångsliknande former och ges tillgång till allt material som behövs. Öppna utfrågningar kan ingå som arbetsform, där vittnen och annan bevisning kan granskas. Kommissionen bör i sina slutsatser ta ställning till om mordet ska anses uppklarat, men inte fatta beslut med rättsverkningar mot enskilda, och inte meddela dom.

Kommissionen bör bedriva arbetet i öppna former med full insyn för granskande journalister och allmänheten.

Utan kommission riskerar mordet fortsatt vara ett öppet sår. Såret kan bara läka om utpekandet av Engström får legitimitet genom oberoende granskning.

Mordet har följt min generation under hela våra vuxna liv. Vi är många som alltid kommer alltid sörja förlusten av en stor politiker, och skadan mordet gjorde på vår demokrati.

Olof Palmes minne förtjänar att brottsutredningen nu får ett ordentligt avslut.

Björn Andersson

Advokat

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel