Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bidrag till invandrare är inget nytt

Annons

Slutreplik

... till Harjamäkis, Rockesholm, NA 8 december.

Nej, jag har inte glömt under vilka villkor finska invandrare fått arbeta hårt för att försörja sig. Men jag minns också att många av invandrarna på 1970-talet fått SFI-utbildning för att rusta ett språk för att delta i samhälls- och arbetsliv. Jag minns också att många – just också finnar – fick möjlighet att tillgodogöra sig något som på den tiden kallades arbetsmarknadsutbildningar (AMS-utbildningar) det kunde vara yrken som elektriker, svetsare, kartritare och stansoperatriser med flera. Vad jag känner till betalades inte dessa yrkesutbildningar ur egen ficka, utan man fick sin försörjning under utbildningstiden av samhället. Man gick alltså så att säga på 'bidrag'. Många invandrare som genomgick dessa yrkesutbildningar fick senare arbeten inom sin utbildning och fått alldeles utmärkta liv. Detta sinnrika system utbildade mot bristyrken, så att mänskor så småningom efter fullföljd utbildning fick arbete.

Precis som på 70-talet är det något som ombesörjs av skattemedel. Var folk kommer ifrån gör inte systemet någon skillnad på.

Den goda nyheten är att detta sinnrika system fortfarande existerar och ger människor språkkunskaper vid SFI - då som nu - därefter går man vidare till egenförsörjning, i form av arbete, yrkesutbildning eller ytterligare teoretisk utbildning. Ytterligare andra får arbetsmarknadsinsatser för att rustas mot reguljära jobb. Precis som på 70-talet är det något som ombesörjs av skattemedel. Var folk kommer ifrån gör inte systemet någon skillnad på.

Minns också att det fanns finnar som gick på försörjningsstöd, det gjorde min egen far vid tillfällen kombinerat med de åtgärder jag ovan beskriver. Ibland var han även sjukskriven. Om honom kan man också säga att han kom hit på en fredag och började på måndag och försörjde min familj med den äran under många år. Att han under stunder i sitt liv – något som kan drabba alla i form av sjukdom eller arbetslöshet – kunde få försörjning av det allmänna är jag väldigt tacksam för. Vi slapp hungra.

Sverige har inte ett problem, vi har flera och det behöver vi förhålla oss till.

Evinnerligt trött är jag på ett sentida fenomen där alla samhällsproblem utpekas bero av en och endast en sak, nämligen att människor invandrar till Sverige. Den världsbilden är skev och falsk. Det märkliga är att denna attityd tjatats och trummats in i medvetenheten hos människor. Låt mig då upplysa er om en sak: Sverige har inte ett problem, vi har flera och det behöver vi förhålla oss till. Exempel på det är matchning på en arbetsmarknad som kräver allt mer högutbildad arbetskraft kontra många arbetslösa som har låg utbildning, där är arbetsmarknadsutbildningar utmärkt. En annan är arbetskraftsbrist i vård- och omsorg. Att utbilda mot bristyrken är då ett måste.

Antti Ahtiainen,

Socialdemokrat, medlem i Tro- och Solidaritet, Ordförande Socialdemokraterna i Vivalla och Lundby, ledamot i Vuxenutbildning- Arbetsmarknadsnämnden, invandrare,

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel