Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Birgits mor blev flyttad 16 gånger

98-åriga Marta Angerlids sista tid i livet blev kaosartad. Hon flyttades runt mellan olika sjukhusavdelningar och blev bara sämre och sämre.

Annons

Birgit Ekblom är 82 år, dotter till Marta och pensionerad sjuksköterska. Hon vill slå larm om vårdsituationen för de gamla genom att berätta om sin mammas öde.

– Många blir riktigt gamla i dag, precis som min lilla mor. Jag vill inte att det som hände henne ska behöva drabba någon annan, säger Birgit Ekblom.

Marta gick bort i mars i år, och Birgit har funderat sedan dess.

– Det jag såg på sjukhuset i Örebro – så får det inte gå till, säger hon.

Hon menar att hennes mamma blev sämre och sämre av vården som pågick under vintern 2015.

– I bland ångrar jag till och med att vi åkte in när mamma kände av sitt hjärta på julafton.

Birgit och andra i familjen hälsade på Marta så gott som varje dag under tiden hon var inlagd på Universitetssjukhuset i Örebro.

– Men det var inte lätt att hitta mamma. Hon flyttades runt som ett kolli. Hennes sista tid i livet har jag räknat till 16 olika vårdplatser, berättar Birgit och räknar upp avdelningarna dit hennes mamma flyttades.

På sjukhuset hade Marta även svårt att få hjälp med praktiska saker som hörapparaten och glasögonen. Det betydde att hon knappt hörde och såg något den sista tiden. Att personalen hela tiden byttes ut underlättade inte för Marta.

– Hon var helt klar när jag pratade med henne, kunde hälsa till barnen och barnbarnen. Men i och med att hon såg och hörde så dåligt uppträdde hon förvirrat, berättar Birgit.

Andra praktiska saker var det också problem med under tiden på USÖ: Larmknapp och vattenglas saknades ibland och ibland var de placerade så att Marta inte kunde nå dem

Ovanpå det kom också det bristande samarbetet mellan sjukhuset, färdtjänsten och den kommunala hemvården.

Marta skickades hem i tunna bomullskläder mitt i kalla vintern. Birgit blev underrättad för sent om utskrivningen för att hinna till sjukhuset med egen bil.

I stället åkte hon till sin mammas bostad där färdtjänsten med Marta väntade. Chauffören uppträdde nonchalant och lät Marta stå ensam lutad mot en vägg i en kall entré när Birgit sprang upp efter pengar att betala med.

De sista veckorna fick Marta komma till Karlskoga lasarett och där var vården bättre, menar Birgit. Vad som hände hennes mamma på USÖ sitter fortfarande som en tagg i bröstet.

– Jag kan inte komma bort från tanken att ingen brydde sig om henne, som om min mamma bara var en kostnad, ett nödvändigt ont.

– Mamma arbetade själv inom vården under sin yrkesverksamma tid och hon hjälpte många. Jag tycker hon var värd något bättre.

Varför? Birgit Ekblom besöker ofta graven på Norra Kyrkogården. Hon            menar att hennes mamma Marta Angerlid varken fick bra vård eller ett värdigt bemötande sin sista tid i livet.
Annons