Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Biskop Mikael Mogren inför påsken: "Den kraft som ryms i påskens seger över döden, hade jag sett gnistra i barnens ögon"

Inom Svenska kyrkan finns 13 stift, varav Västerås stift är ett. Trots sitt namn berör det även Örebro län till stor del, eftersom Bergslagsförsamlingarna i Lindesbergs, Ljusnarsbergs, Nora och Hällefors kommuner ingår i Västerås stift. Sedan 2015 är Mikael Mogren dess biskop, och inför den annalkande påsken delar han med sig av denna gästkrönika.

Annons

Det är härligt med påsken. Den här tiden på året gillar jag skarpt, särskilt efter en vinter som verkligen varit en vinter som den här. Solljuset i påsktiden är fantastiskt.

Påsktuppar hör till påsken. Jag har några stycken som jag tar fram i påskhelgen och som får stå framme några veckor. De väcker känslor i mig, för jag saknar hönsen vi hade hemma när jag var barn. Det var inte många, vi var ju småbönder, men så där 10–12 brukade bo i ladugården.

Den där debatten om hönsens lidande i burar, berörde aldrig våra höns. För de hade aldrig suttit i några burar. De hade ett eget stort rum i ladugården där de både kunde vara ifred och umgås med varandra. Från tidig vår till sen höst fick de gå ute så mycket de ville.

De sista åren hade mina föräldrar ett gäng hedemorahöns. De var stiliga damer som spankulerade runt på lagårdsbacken. Gärna tog de sig under staketet så att de kunde gå och sprätta bland morötterna och ärtorna i trädgårdslandet. Det hjälpte inte att tala dem till rätta.

Anledningen till att det ska vara ägg och kycklingar på påsken är Jesus. Han var som en kyckling som låg inne i ett ägg. Det var graven där han blev lagd efter korsfästelsen på långfredagen. På tredje dagen blev han levande igen och kom ut ur dödens hårda skal. Döden fick inte sista ordet och det ska den inte få nu heller, det har Jesus visat. Det är därför vi firar påsk.

I vintras gjorde jag en resa till Egyptens kristna, kopterna. De är ungefär lika många som svenskarna och har haft det kämpigt länge. Många kopter flyr från Egypten. För mig som kristen i Sverige är det viktigt att visa att vi här i norr hör ihop med kristna i söder, till exempel kopterna. Särskilt viktigt är det när de är förföljda. De ska veta att de inte står ensamma. Jag och alla kristna i Sverige lider tillsammans med dem.

Kopterna har också påskägg. De hänger i deras kyrkor, året om. Det är strutsägg som ofta är upphängda i konstfärdiga handarbeten. Symboliken är den samma som i våra hönsägg: Jesus är kycklingen som sprängde döden.

I Egypten träffade jag kristna kopter som bodde på soptipparna runt Kairo. Där lever många kopter och de står längst ner på samhällsskalan. Genom kyrkans arbete, med pengar från bland annat Svenska kyrkan, har det byggts skolor och vårdcentraler för kopterna på soptipparna.

Jag besökte en skola och jag blev alldeles tagen av att möta barnen. Deras ögon strålade som påskens klara solljus. De hade fått mening och riktning i sina liv. Nu bodde de med sina föräldrar på soptippen och jag frågade vad de skulle bli när de blir vuxna:

”Läkare”, sa en flicka.

”Lärare, för jag vill ge åt andra barn allt som jag har fått i skolan”, sa en annan.

”Jag vill åka till Sverige”, sa en tioårig pojke, ”för jag vill bli ingenjör och få Nobelpriset”.

Efteråt var jag omtumlad av skolbesöket. Den kraft som ryms i påskens seger över döden, hade jag sett gnistra i de här barnens ögon. Sådana ögon glömmer man aldrig. De ger framtidshopp för vår värld.

När jag ställer fram påsktupparna i år, och när jag firar påskens gudstjänster, då kommer jag att tänka på de koptiska barnen som jag mötte på Kairos soptippar.

Glad påsk!

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift