Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bok: Skräckroman med lokal prägel

Daniel Svanberg har skrivit en skräckroman som utspelar sig i Bergslagens skogar. Anders Jakobson har läst en historia som innehåller mer djup än vad man först kan tro.

Daniel Svanberg

Gruvdamen

(Hoi förlag)

Det sägs att Richard Matheson skrev den första moderna skräckromanen 1954. Hans Varulvarnas natt, eller I am Legend som den heter i original, plockade med sig vampyrliknande varelser – den svenska titeln är ytterst missvisande – från de gotiska romanernas slottsmiljöer och placerade dem mitt bland oss. Stephen King inspirerades av detta och förfinade kombinationen av skräck och det vanliga livet från sin debutroman Carrie 20 år senare och än i dag. Här i Sverige får vi anse att John Ajvide Lindqvist är skyldig till att placera otäckheter i typiskt svenska miljöer: i badhus, utanför kiosken, bland källarförråd, i lägenheten vägg i vägg. Så vad är då kvar? Hur kan man få skräcken att komma ännu närmare? Det skulle då vara den lokala skräcken.

Daniel Svanberg har mig veterligen gjort den första skräckromanen som delvis utspelar sig i Bergslagens skogar, närmare bestämt i närheten av Järnboås. Där Nora och Örebro nämns som större städer och där media representeras av Bergslagsposten och Nerikes Allehanda. Själv är Svanberg numera bosatt på Upper East Side i New York där han arbetar heltid som författare, bland annat till reseguider om just New York, men han är ursprungligen från Kumla. Trots det har han en god insikt i skogarna norröver, eller i alla fall fantasi nog att utforska dess obehagligare sidor.

Huvudpersonen i Gruvdamen är Jakob, en utvandrad svensk som bor på Upper East Side i New York där han jobbar som manusförfattare för ABC. Detta är en av flera likheter med Svanberg själv som gör att boken emellanåt känns obehagligt självbiografisk. I krokarna bor även den hemlighetsfulla svenska författaren Börje Andersson, som under pseudonymen Bergdahl skrivit flera kritikerrosade romaner. Eller han bodde där. Han har nämligen tagit livet av sig och testamenterat allt till Jakob. Börje liksom Jakob är från Bergslagen och barndomsvän till Jakobs far.

När Jakob reser hem för att samla stoff till en dokumentär om Bergdahl inser han att det finns hemligheter begravda i skogarna. Dels i en stuga Börje byggt och dels i det nedlagda barnhem i Järnboås där Börje tillbringade sin fruktansvärda uppväxt. När Jakob sedan drabbas av en personlig tragedi kommer hemligheterna allt närmare. Dessutom finns det en ondska i skogarna, som man ska akta sig väldigt nog för. Myten om gruvdamen Maja är välkänd i trakten.

På pappret känns Gruvdamen som en enkel historia men glädjande nog innehåller den mycket mer än man först kan tro. Här ryms tankar om saknad och sorg och hur just detta kan tära på en människa. Här finns obehagliga skildringar av förtryck från förr och vidriga familjehemligheter. Skräcken om vad som göms i skogen varvas med närgående skildringar av självstympning och annat äckligt.

Den största glädjen är att Svanberg får ihop hela paketet till slut. Det är både en bra skräckroman och en gripande skildring av sorg, och den lokala prägeln gör boken rolig och lätt att läsa. Det gör att man kan bortse från några småsaker. Som att Jakob och Bergdahl inte behövde bo i New York utan lika gärna kunde ha bott i Stockholm och att Nerikes Allehanda i en nyhetsartikel aldrig skulle rapportera i detalj om skicket på en omkommen bärplockare.

Men det är världsliga saker.