Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

 Bildspecial: Anno 1912

Inomhus är allting nytt och fräscht. Men ute vittnar utedass, hönshus och vedbod om att detta Mosås-hus är från en annan tid. Nämligen 1912.

Annons
... och det här på nedervåningen. Det är jättestort och om de vill kan hela familjen Tallén-Hedström vistas här inne samtidigt.

Det är lättare att säga vad Gert och Jenny inte gjort själva i sitt hus än vad de faktiskt gjort. För Gert har hållit på i tolv år och renoverat och Jenny i tre. Så denna hundraåring har blivit som ny.

– Vi har försökt ta hänsyn till att Löfsta är ett gammalt hus och att det måste få märkas. Ändå vill vi ha det modernt och praktiskt, säger Jenny Tallén som blev omedelbart kär i huset då Gert tog med henne hem första gången för drygt tre år sedan.

Det här med att flytta in i partnerns gamla hus – hur har det varit?– Det kändes lite svårt i början men nu har vi gjort om i stort sett allt tillsammans så nu känns det bra, säger Jenny.

– Ja, det har varit viktigt för mig att Jenny ska känna att det här är hennes hus också.

Tillsammans har paret målat och snickrat i perioder i stort sett hela tiden sedan Jenny flyttade in. Det har handlat om att göra i ordning rummen i nybyggnaden och att återställa den gamla delen efter ingreppen som blev i och med utbyggnaden. Det senaste rummet, en nya hall, blev klar i mellandagarna.

Där finns nu en fiffig bänk som också är förvaring med en snygg dyna som Jenny fixat.

– Och här snickrade du också, säger Gert som annars mest stått för snickrandet.

Uteplatsen strax utanför är ett exempel på vad Jenny åstadkommit i huset. Där finns ett räcke med snickarglädje som Jenny skurit ut med sticksåg. Varenda bräda.

– Jag gillar att jobba med händerna och har alltid hållit på och byggt genom alla år. När jag ägde en bostadsrätt renoverade jag den. Och när jag bodde i en lägenhet i Varberga med uteplats så fixade jag till uteplatsen med damm och kullerstenar.

Kullerstenskant har nu även Löfsta runt om. Vad är knepet för att få till en bra och lättskött kullerstenskant?

– Man måste gräva bort jorden och lägga markduk i botten. Och sedan lägga stenarna i stenmjöl. Då får ogräset svårare att etablera sig.

En av de mest slitsamma arbetsinsatserna inomhus har varit att totalrenovera trappan från övervåningen. Den var klädd med gammal, hårt fastlimmad linoleummatta som fick spättas, slipas och skrapas bort. Nu är den snyggt målad i mörkbets och vitt.

– Det var när vi fick höra att det skulle kosta oss 14 000 att leja bort jobbet som vi bestämde oss för att försöka göra det själva, säger Gert.

– Ja, för vi har inga stora pengar att röra oss med och måste tänka oss för innan varje renoveringsprojekt, säger Jenny.

En hel del pengar sparades in då Gert kaklade badrummen. Ett arbete som krävt stor precision och noggrannhet.

Hur har du lärt dig de olika hantverks-momenten?

– Jag har läst, frågat mig fram och framför allt vågat pröva, säger Gert som både designade husets tillbyggnad och gjorde ritningarna själv. Samt utförde allt arbete från att byta fönster till att riva gamla toaletter och flytta vatten och avlopp.

Vad är ni mest nöjda med i huset?

– Det är svårt att välja någon särskild plats. Utan det är helheten, säger Gert.

– Att det är stort både ute och inne. Och att man kan sitta och värma sig vid brasan. Fast allra bäst är mitt eget rum, säger Alma.

Någon röd tråd i renoveringen?

– Egentligen inte, men när vi tittar nu på det vi gjort så har vi en lugn färgskala med jordfärger som bas i hela huset. På några ställen har vi satt upp fondväggar.

– Ofta har vi hittat något som vi utgått från och sedan byggt på.

Även husets utsida går numera i gråbrunt. När Gert köpte Löfsta 1999 var huset grönt och vitt och hade plåttak.

Runt om huset ligger både gamla och nya hus. Det är lätt att föreställa sig att när Löfsta byggdes var huset relativt ensamt ute på åkrarna. Bara huvudfastigheten Lundby, som Löfsta avstyckades från, fanns i närheten. Sedan har Mosås vuxit åt olika håll.

– Det skulle vara roligt att få se ett foto hur det såg ut här för hundra år sedan, säger Gert och Jenny.

Hur är det att bo en bit ut från stan?

– Jag jobbar ju mitt i stan och åker vespa in på sommaren och buss på vintern. Vi har stadsbuss alldeles utanför huset. Så resorna är inget problem.

– Men det blir inte så ofta att man åker in och handlar utan vi har ju Marieberg alldeles i närheten och där finns ju allt. Och gratis parkering.

Är ni klara med er renovering nu?

– Nej, vi måste göra något åt källartaken framför allt som håller på och rasar. Men det sparar vi till sommaren och kör intensivt någon sommarvecka. Efter tolv års renoverande har jag fått ont i ryggen och bör lugna ner mig lite tror jag.

Några råd till den som köpt ett gammalt hus och står i begrepp att börja renovera?– Köp inte för billiga verktyg, i alla fall inte dem som du ska använda mycket.

– Och tänk igenom alla moment innan du sätter i gång så att saker blir gjorda i rätt ordning.

Gert och Jennys sovrum är mycket stort och består av två rum som slagits ihop.
Huset fick två nya badrum i och med tillbyggnaden. Det här ligger på övervåningen ...
... och det här på nedervåningen. Det är jättestort och om de vill kan hela familjen Tallén-Hedström vistas här inne samtidigt.
I köket finns husets enda fototapet med kaffebönor på. Den går i samma jordfärgsskala som resten av husets ytor. Här finns numera också en värmande kamin.
Nytt möter gammalt. Vevgrammofon och en telefon från forna tider flankerar datorn som står på en svartlaserad ekskänk.
Kylskåpet är köksavdelningens stora prydnad. Det är täckt av en plastfilm som Gerts företag tillverkat. Jenny var först lite tveksam till coca-colaflaskan som budskap men tycker numera att den tillför färg till köket. Vilket även akvariefiskarna gör.
Vad döljer sig här? Jo, i detta hallskåp har Gert byggt in en extra liten frys på nära avstånd från köket.
Ännu en av Löfstas fiffiga lösningar. I den platsbyggda bänken har paret sågat ut två rundlar, stuckit ner två rör och stoppat ner så kallade ventilationsstoser. De är perfekta för paraplyer. Käppen med det vackra huvudet har troligen ägts av Närkeskalden Jeremias i Tröstlösa.
Från framsidan ser Löfsta ut som ett rätt så modernt hus ...
... men på baksidan ser man de gamla uthus som hörde till alla små hus och gårdar förr i tiden.
Trappan upp till övervåningen var belagd med hårt fastsatt linoleummatta. I dag är den renskrapad och betsad i kulören mörk ek. Då den gamla toaletten revs fick man ett utrymme familjen kallar loftet. Glasskivorna under trappräcket har fått en plastfilm med mönster som Gerts företag tillverkat.

Mer läsning

Annons