Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspecial: En konstnärlig etta

Agneta Wågmans konstverk är fulla av finurliga figurer.
Det visar sig att hennes hem,en etta i Nora, är likadan.

Annons
Det är inte stort hemma hos Agneta – men charmigt. Och mycket att titta på. På bordet längst till höger en plastbandslampa Agneta håller på och renoverar.

Hon har inte sjöutsikt, men det är bara 20 steg ner till sjön där Agneta tar sitt morgondopp under sommarhalv-året. Den lilla ettan ligger i ett 1700-talshus som ägs av Norabostäder och på den stenlagda trappen dricker Agneta sitt morgonkaffe från vår till höst. Även vintertid är läget vackert.

– Jag är glad att allmännyttan äger huset. Om det var bostadsrätter som låg så här nära sjön skulle bara stormrika ha råd att bo här och definitivt inte jag.

Det är nu fyra år sedan Agneta Wågman flyttade till Nora och till ettan på Vattugränd. Det visar sig att hon flyttat ett stort antal gånger i sitt liv.

– Jag är född i Stockholm men har bott i Värmland i tio år och sedan på många ställen i Örebro län, bland annat i Laxå.

Senaste anställningen hade Agneta på Tekniska kvarnen i Örebro, men den har nu lagts ner. Förutom journalistutbildning har Agneta nämligen en utbildning till teknikpedagog i bagaget.

Jämsides med de ordinarie jobben har konstnärskapet funnits. Och intresset för roliga udda och roliga saker, inte minst leksaker.

– Jag går på loppis varje vecka. Här i Nora är ett besök på Gåvan mitt lördagsnöje. Dessutom besöker jag förstås Nora Diversehandel då och då.

Det är under sina otaliga besök på loppisar under årens lopp som Agneta har hittat leksakerna som fyller hennes hem. Överallt står små grupper av figurer som hör ihop på något sätt. Flera av dem är japanska dockor och det visar sig att just japanska leksaker är ett stort intresse.

– Men de här dockorna är kinesiska och mycket speciella, säger Agneta och pekar på en grupp trädockor med släta kroppar och runda huvuden som står i ett fönster.

I bokhyllan står leksaker som har en tyngd i sin runda botten och som faller tillbaka i utgångsläget då man petar på dem. Speciella är också de mekaniska leksaker som drivs av solenergi.

– Dem köpte jag in då jag jobbade för Tekniska kvarnen. Väldigt kul små saker, säger Agneta som är märkbart förtjust i det mesta i sina samlingar.

Köper du bara saker – säljer du inget?

– Jo, jag kan faktiskt göra mig av med saker. Det har jag gjort varje gång jag flyttat. Och det händer att jag lämnar in saker till Nora Diversehandel. Den här plastbringaren har jag förresten hittat där. Den är jag jätteförtjust i. Titta vilken fin turkos färg och vilken rolig plupp ovanpå!

Agnetas etta är en gavellägenhet. Köket är litet, men rymmer ändå ett bord och två stolar och en hylla med diverse 50-talsprylar. Det visar sig att Agnetas prylintresse gäller just saker från främst 1950-1960-talet.

I kökstaket hänger en lampa med plastband – ett av Agnetas särskilda samlar-intressen.

– Jag gillar de här lamporna jättemycket och när jag började samla på dem var de inte så dyra som de blivit nu.

Händig som hon är har Agneta också ett antal renoveringsprojekt av plastbandslampor från 50-talslampor på G.

– Men dagens plastband har inte samma dimensioner som förr, konstaterar hon.

Utanför köket finns ett utrymme som Agneta tror är tänkt som matrum. Själv har hon inrett det till kontorshörna och gästrum. På sängen ligger en kudde som är ett Agneta-verk – prydd av gamla, fint arbetade grytlappar.

Själv har hon sin sovvrå i stora rummet. Där finns också ett arbetsbord. Men sitt egentliga arbetsrum har hon i andra änden av stan i den gamla grindstugan in till det nedlagda bryggeriet.

Någon soffhörna får inte plats i vardagsrummet utan Agneta har prioriterat hyllor och små bord till sina samlingar.

– Är inte de här tjocka buddhorna väldigt söta, utbrister hon.

På en hylla står ett antal föremål av trådar i flera färger. Trådkonst var det som startade Agnetas konstnärliga karriär.

– Jag hade sett grejer av tråd från Sydafrika och blev inspirerad. Sedan började jag göra vad jag kallar scener. Ett vykort kan vara bakgrund, eller en broderad tavla. Sedan sätter jag dit en plastleksak eller flera. Dessa saker ställs mot varandra och liksom tilltalar varandra.

Ofta har konstverken pratbubblor. Agneta gillar att jobba med både bild och ord. På en gammal, fint broderad tavla med en fågel har hon satt dit pratbubblan ”Twitter, twitter, twitter”.

– Jag kan inte rita och inte måla men jag kan sätta ihop stilleben, konstaterar Agneta.

I hennes hem finns också många stilleben. Inte minst i fönstersmygarna.

– Här i Nora går man ofta och tittar vad folk har i fönstren. Det är nästan som en konstrunda. Jag har ställt alla mina vaser i ett fönster. Det är ett tips till trångbodda.

För trångbodd tycker Agneta att hon är. Speciellt då barnen kommer på besök. Därför drömmer hon om något nytt.

Hur vill du bo?

– Jag vill inte bo så gulligt längre utan gärna i ett industriområde där det är lite ruffigt – asfalt och betong. Utanför dörren skulle jag vilja ha en liten egen plätt. Men själva lägenheten behöver inte vara så mycket större, det blir så jobbigt att städa då.

TEXT: Ingalill BergenstenBILD: PETTER KOUBEK

Köket matchar Agnetas egen person. Lila är en favoritfärg både i kläder och inredning. I det lilla köket har Agneta satt upp lila gardiner efter jul. Och second hand-klockan har samma rödbruna färg som hennes hår.
Agneta jobbar med att stoppa in leksaker i sin konst. Kanske plastnallen kommer att få en roll i en korsstygnstavla.
Dockan med röda byxor är kvar sedan Agnetas barndom. Dockan med blå byxor hittade hon till sin lycka på en loppis. De små dockorna emellan är tillverkade på en plastfabrik Lindesberg.
Agneta har en buddhasamling på ett bord.
”Jag var faktiskt här först” heter det här konstverket, eller scenen, skapad av Agneta Wågman.
Trådkonst har Agneta sysslat med länge. Numera arbetar hon med många andra uttrycksmedel i sin konst.
Japanska dockor tillhör favoritobjekten.
Den lilla hallen övergår direkt i ett matrum som Agneta använder som gästrum och kontor. Kobran i orange stämmer bra med grytlappskudden som hon skapat själv.
Det är inte stort hemma hos Agneta – men charmigt. Och mycket att titta på. På bordet längst till höger en plastbandslampa Agneta håller på och renoverar.
Att göra något nytt av något gammalt är ett av huvudspåren för Agnetas konst. Här har hon använt pärlor och gjort en egen variant av pärlplatta.
Agneta är mycket förtjust i dockor som har en tyngd i botten vilket gör att de rätar upp sig om man petar dem åt sidan. Här hennes eget försök att skapa en sådan docka.
Ett typiskt Agneta Wågmankonstverk - ett vykort som bakgrund, en figur hon tillverkat själv av gipslera och en liten leksaksfigur.

Mer läsning

Annons