Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspecial: Kollektiv i stan

Vi ställer bilen på den stora parkeringen och går in bakom planket. Det är som att kliva in i en egen liten värld. Hönsen skrockar, syrenerna doftar och i bäcken leker barnen. Katten har hittat skugga under en stol. Alla verkar känna varandra så bra.

Annons
Stavriana Daouti besöker Anita Johnson för att plugga ute på den sköna gården.

Det här är kollektivboendet Vildsvinet i Ladugårdsängen.

Det är en solig och skön dag, och på gården mellan husen är det fullt av liv. Folk har kommit hem efter arbetsdagen och kopplar av en stund innan kvällen tar vid. Pernilla Alenius har tagit ut maten så att barnen Rebecca och Mårten kan leka med kompisar så snart de fått lite i magen. Mårten tar en racerrunda på de slingrande gångarna, hans lilla tvåhjuling är för tillfället en motorcykel.

I en av möbelgrupperna sitter Anita Johnson och Stavriana Daouti och pluggar tillsammans. Det är Anita som bor här. Hon gillar den här kollektivmodellen där var och en har sin egen lägenhet jämsides med en stor portion gemensamhet.

– Man lär verkligen känna varandra genom både städdagar och pubkvällar. Många har bott här länge, man känner sig säker bland grannarna.

För Anita, och sambon Christopher Dywling, har känslan av trygghet särskild betydelse nu när de fått dottern Idun som är knappt ett år.

– Och så finns det en dialog, man kan påverka saker som gäller boendet.

En som tagit chansen att påverka är Karin Sahri som bott i här sedan starten 1992. Hon var med redan i planeringen.

– Jag är så nöjd, tycker det är så fint. Här bor mycket barn också, och det är väldigt roligt.

Karin Sahri har att jämföra med eftersom hon sitter med i styrelsen för ”kollektivhus.nu”.

– Genom det arbetet har jag sett många andra liknande ställen, men ofta är de inte byggda för kollektivboende. Vissa är från början vanliga höghus och då blir det inte alls samma sak, det blir svårt att få till de gemensamma funktionerna, säger hon.

Caroline King visar oss runt i kollektivets gemensamma utrymmen. I ett litet rum hänger kläder och på golvet står några prylar.

– Återbruksrummet kallar vi det. Här lämnar man saker som någon annan kanske vill ha. När det gäller barnkläder och leksaker är det helt fantastiskt.

Caroline och maken Oscar King har bott i kollektivet sedan 2007, och de har inga planer på att flytta.

– Jag är uppvuxen på bondgård ute på landet, sedan har jag bott både i hyreslägenhet och bostadsrätt. Men det här är överlägset bäst, slår hon fast.

– Man får alla russinen i kakan, kan välja att delta i gemenskapen om man vill. Och så är det lyxigt att kunna leva lantliv mitt i stan med hönshus, odlingslotter, bärbuskar och fruktträd. Särskilt det senaste året, då vi har haft lilla Ima samtidigt som Oscar har veckopendlat och jag jobbat i Lindesberg, har det varit ovärderlig för oss att bo så här.

Stavriana Daouti besöker Anita Johnson för att plugga ute på den sköna gården.
På gården mellan de sju trappuppgångarna finns gott om lekyta. Här har Greta Herbinger Rygne, 7 år klättrat upp i ett lagom högt träd.
Caroline och Oscar King med dottern Ima har stor nytta och glädje av den gemenskap det ger att bo i ett kollektiv.
De som vill kan vara med och ta hand om hönshuset, och därmed också äggen.
Karin Sahri har bott här sedan Ladugårdsängen byggdes för 20 år sedan.
Bildtext till första sidan: Bland de 60 lägenheterna finns alltid någon kompis att leka med. Här är det Ceasar Rönnmark och Rebecca Aleinus Brandén som testar vilken sko som åker fortast i bäcken.
Det finns två växthus på gården där de som är intresserade kan odla.
Städning hör till de obligatoriska sysslorna. Kan man inte vara med på städdagen så får man som Bengt Persson göra sitt jobb i efterhand.
I återbruksrummet hänger Caroline King in sådant hon inte behöver, och ibland hittar hon något hon vill ha.
Wildsvinsmästerkapet är en tävling mellan trappuppgångarna. Den genomförs ibland när det passar.
Bland de gemensamma utrymmena finns relaxrummet i anslutning till dusch, bastu och träningsrum. Här har man aerobic varje vecka och det är fritt för de boende att samla några vänner och ha till exempel en tjejkväll.
Fruktträd, hallonbuskar, vinbär och odlingslotter förstärker känslan av att leva på landet fast man bor i stan.
Här är plats för både fest och lek.

Mer läsning

Annons