Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspecial: Varmtvälkommen in i hönshuset

De bor i ett gammalt hönshus och har inrett ladugården till gästhus. Anne och Pär Gunnarsson i Stubbetorp utanför Vretstorp har förmågan att se möjligheter där andra skulle se begränsningar.

Annons
Anne Gunnarssons filosofi är att man alltid kan göra något av något. För henne har det blivit en sport att fixa till saker med enkla medel.

Det gamla hönshuset, som numera är bostad för Anne, Pär och 15-åriga dottern Matilda, byggdes på 30-talet.

– Mina svärföräldrar drev ett av Sveriges största kontrollhönserier, så hela det här huset var fullt med höns, berättar Anne.

Efter att hönseriverksamheten lagts ner användes huset bland annat till spolhall och däckverkstad. I slutet på 80-talet slutade Pär med däckverkstaden och huset stod tomt och började så sakta att förfalla.

1995 började Anne och Pär fundera på vad de skulle göra med det gamla hönshuset och den intilliggande ladugården.

– Ladugården hade vi planer på att riva, men det här huset hade bra stomme, så det ville vi behålla, berättar Anne.

Idén väcktes att göra om byggnaden till kontor och lagerlokal för att ha till uthyrning.

– 1996 gjöt vi ett nytt golv med värmeslingor. Sedan bytte vi fönster. När huset blivit tätt och varmt la vi på laminatgolv och fixade till ett kök. Vi gjorde verkligen det enklaste enkla, säger Anne.

Huset möblerades med ett hopplock av möbler och familjen hade kalas där. Då kom tanken att man kanske skulle kunna bo i huset.

– Min pappa är duktig på att rita hus på hobbynivå, så han hjälpte oss att rita en planlösning. Vi ville ha öppet och generösa sällskapsutrymmen, berättar Anne.

Mellan 1996 och 2001 renoverades hönshuset. Periodvis hade Anne och Pär hantverkare till hjälp, periodvis renoverade de på egen hand med hjälp av Annes pappa.

– Min pappa har varit ovärderlig. Han är vår hustomte och har varit här och slitit för jämnan. Utan honom hade vi inte klarat det, konstaterar Anne.

– För oss har det aldrig varit någon brådska. Vi sa hela tiden att det får ta den tid det tar, fortsätter Pär.

2001 kunde familjen äntligen flytta in.

– Vi bodde tidigare i det röda huset som du ser där borta, säger Anne och pekar ut genom köksfönstret. Så när vi skulle flytta hit drog jag mycket på pulka över gräset. Flytten var väl inte helt genomtänkt, men vi hade bestämt att vi skulle flytta in 2001, så jag satte igång och flyttade direkt vid årsskiftet. Jag är sådan som person att jag kör mitt race när jag har bestämt mig. Pär hade nog gärna sett att vi hade planerat flytten lite bättre och han hade nog inte tänkt sig att jag skulle börja med flytten så fort det blev 2001, säger Anne och skrattar.

Hon och Pär har alltid olika projekt på gång och när de ändå gjort i ordning hönshuset renoverade de den intilliggande ladugården av bara farten.

– Vi har gjort gästutrymmen där. Det är perfekt när våra utflugna barn kommer hit med sina familjer och hälsar på eller när Matilda har kompisar som sover över. Ett höstlov sov det 17 ungdomar där. Det var perfekt. Då hade de en egen plats att hålla till på, konstaterar Anne.

Även den gamla höskullen har fått en ansiktslyftning och ett nytt användningsområde.

– Den har vi gjort i ordning till festlokal. Vi har haft allt ifrån bröllop till julmarknader och pubkvällar där, berättar Pär.

Familjen Gunnarsson har bara fått positiva reaktioner på att de gjort i ordning hönshuset och ladugården och gett dem nytt liv.

– Folk tycker att det är roligt att det underhålls och görs snyggt och mina föräldrar är bara glada över att husen tas tillvara, säger Pär.

Det gamla hönshuset är på 154 kvadratmeter och som besökare slås man av hur ljust och luftigt det känns inomhus. Det är också kul att se alla fiffiga lösningar som familjen kommit på.

– Min filosofi är att man alltid kan göra något av något. I början hade vi fyra barn hemma och då hade vi inte så mycket pengar. Därför blev det lite av en sport att försöka fixa till saker med enkla medel. Vi har letat saker på rea och loppisar, tagit tillvara på saker vi haft hemma eller tänkt ut nya användningsområden för saker. Köksbordet och barstolarna vid köksön har vi exempelvis byggt av bänkskivor och så har vår granne svetsat underredena, berättar Anne.

För den som har mycket pengar är det inga problem att få fint hemma. Att däremot få till ett vackert hem med hjälp av små medel är en utmaning.

– Vår inredningsstil här hemma är lite Kajsa Warg. Det har varit mycket man tager vad man haver, men jag tycker att vi har fått till det riktigt bra. Jag gillar blandningen mellan gammalt och nytt och att vi kör en lantlig stil fast med stramhet och inte så många krusiduller, säger Anne.

Ett bra exempel på Anne och Pärs förmåga att vända på slantarna och trolla med knäna är husets två badrum. I det stora badrummet har de för att hålla kostnaderna nere byggt en egen badrumsmöbel med hjälp av köksskåp och bänkskivor. Bänkskivan laserades och ströks sedan med flera lager båtlack.

– Det gäller att tänka på vad som finns och att tänka brett. Man kan inte bara tänka badrum, menar Anne.

När gästbadrummet skulle göras i ordning åkte Anne till ett byggvaruhus och sa att hon ville ha kakel, men att det inte fick kosta mer än 1 000 kronor.

– Först stirrade de bara på mig, skrattade och sa att det inte gick, men sedan började de leta ute på lagret och till slut hittade de några överblivna lådor av de här stora, vita kakelplattorna och den här mörka mosaiken. De spräckte min budget med 100 kronor, men det var okej, säger Anne och skrattar.

Att bo i ett gammalt hönshus är enligt Pär och Anne opraktiskt, men mysigt. Den öppna planlösningen gör att man umgås på ett annat sätt än tidigare, samtidigt blir ljudnivån väldigt hög när man är många.

– Hade vi tänkt att vi skulle bo här från allra första början hade vi gjort på ett annat sätt. Nu har vi ju bara fortsatt att renovera vidare efter den ursprungliga lageridén. Så vad vi verkligen saknar är förvaring, säger Pär.

– Dessutom är huset svårmöblerat eftersom det är fönster överallt. Fast Pelle är nog glad över det. Jag är väldigt föränderlig av mig och har alltid skyndat mig att möblera om så att möblerna inte ska växa fast i golvet. Nu är det mycket svårare, konstaterar Anne med ett skratt.

I familjen Gunnarsson är det ständigt nya projekt på gång och det finns en hel del kvar att göra innan Pär och Anne känner sig nöjda. Hönshuset ska förskönas på utsidan, en veranda ska byggas och så drömmer de om en pool.

– Innergården finns det vilda tankar om, fast just nu har vi inte riktigt tid och ork att dra igång något nytt, stort projekt. Tänk vad skönt om Ernst kunde komma hit, säger Anne drömmande.

Att bo i ett gammalt hönshus är opraktiskt, men mysigt, enligt Anne Gunnarsson.
Sänggaveln i Anne och Pärs sovrum är tillverkad av en gammal dörr som Anne köpt på loppis och sedan lackat svart. Hjärtat tillverkat av hönsnät ger en rolig hint om husets historia.
Den här badrumsmöbeln har Anne och Pär tillverkat av köksskåp och en bänkskiva. Köksskåpen gör att de får smart förvaring.
Ljuslyktan i teverummet är tillverkad av en gammal foderskopa. Den är ett bra exempel på Annes filosofi att man alltid kan göra något av något.
Det som på utsidan ser ut som en vanlig stenladugård är på insidan ett väldigt ovanligt och högst personligt hem.
Så här mysigt ser ett av gästrummen i den gamla ladugården ut. Fönstren som satts in för att skapa lite ljus i rummet är originalfönster från tiden då ladugården användes som just ladugård.
Matildas rum är ganska litet, men tack vare den smarta, platsbyggda sängen tas ytan i rummet tillvara på ett bra sätt.
Barstolarna vid köksön är tillverkade av gammal bänkskiva. Underredena har Anne och Pärs granne svetsat.
Pär Gunnarsson tänder kaminen i det som en gång var ett hönshus Vretstorp

Mer läsning

Annons