Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den trendiga folkkonsten

Formspråk från forna tider möter nya tekniker och material i vårens inredningstrender, när en ny generation designers lånar från allmogen. Dessutom är folkkonstens ideal helt rätt i tiden, med miljövänligt återbruk i fokus.

Annons
Allmogens folkkonst är på tapeten igen! Bilden är tagen på den inspirerande Delsbogården på Skansen.

Folklore är mer än bara knätofsar och näverslöjd. Det är en hel konstform och en källa till inspiration för nutida formgivare.

–  Inredningstidningar lånar ofta rekvisita från slöjdbutiker till sina fotograferingar, ofta är det inte originalprylarna som är eftertraktade utan nytillverkad slöjd inspirerad av gamla mönster och tekniker, säger Lena Landerberg, som är utställningsproducent på Nordiska museet i Stockholm.

Var man än reser i världen kan man se gemensamma drag i folkkonsten – vävda täcken från Dalarna påminner om orientaliska mattor eller mönster från den amerikanska ursprungsbefolkningen och ett målat skåp från Österlen kunde lika gärna stått i skyltfönstret på Indiska.

– Folkkonsten är global, det är samma typ av mönster och färger som går igen världen över. Det finns typiska drag för allmogekonsten; ofta dekoreras hela ytan, man lämnar inga tomma fält. Och man dekorerade allt, även vardagsföremål, berättar Lena Landerberg.

Folkkonsten består till stor del av återbruk – allt togs tillvara och återanvändes i det gamla bondesamhället.

– Man hade ont om pengar men gott om tid, alltså motsatsen till hur vi har det

i dag.

Folkkonstens uttryck har ansetts lite naivt, som att bönderna inte visste bättre när de försökte avbilda ett djur eller en växt. Men det är ett stilgrepp, det handlar om en anpassning till material och teknik, berättar Lena Landerberg.

– Det är medvetet stiliserat, inte naturtroget. Man skapar ett mönster av exempelvis fåglar i stället för att försöka avbilda en fågel som den verkligen ser ut.

ANNA BRATT/TT

Åkdyna från Skåne.
Allmogens folkkonst är på tapeten igen! Bilden är tagen på den inspirerande Delsbogården på Skansen.
Vävda täcken i folklorestil som påminner om orientaliska mattor - folkkonsten världen över har gemensamma drag.

Vad är folkkonst?

Folkkonst eller allmogekonst är benämningen på den konst – rena utsmyckningar såväl som dekorationer av bruksföremål–som skapades av folk på landet för folk på landet före industrialiseringen, främst mellan 1750 och 1850.

I motsats till den borgerliga konsten har den ofta ansetts anonym och finns inte upptagen i några kataloger, men orsaken är främst att den inte utforskats ordentligt.

Konstnärerna var oftast inte utbildade utan självlärda, det var ”vanligt folk” som smyckade sitt hem och sina redskap, eller hade en liten sidoinkomst i att sälja sin konst till andra.

Inspirationskällor

Allmogens konstnärer hämtade inspiration i sin omgivning, berättar Lena Landerberg på Nordiska museet. Här är de huvudsakliga inspirationskällorna:

Kyrkorummet. Kyrkan var ofta det enda offentliga rummet folk besökte. Man satt länge och lyssnade på predikan och hade gott om tid att se sig om och låta sig inspireras. Ofta kan man känna igen drag av sockenkyrkan i konsten som är skapad i området runtom. Bibliska berättelser avbildades ofta på väggbonader.

Makten. Kungens och adelns symboler – kronor och emblem, liksom lejon som är en maktsymbol, användes ofta i folkkonsten. Maktens symboler hittade man bland annat i kyrkan och i bibeln, på mynt och på milstolpar längs vägarna.

Människokroppen. Föremål fick kvinnliga eller manliga former, och människor avbildades också gärna

i mönster och motiv.

Naturen. Blommor och växter är de allra vanligaste motiven i folkkonstens dekorationer.

Mer läsning

Annons