Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från hus i Mellerudtill lägenhet i Nora

Ett tegelhyreshus i trästaden Nora – kan det vara något? Det var paret Nordgrens första tanke då de såg det gula trevåningshuset mitt i stan. Men när de klev in i sin fyrarummare blev de överförtjusta över ljuset och rymden. Och så utsikten.

Annons

– Vi har utsikt över en jättegammal fin innergård omringad av trähus, säger Tuula Nordgren och tar med oss till köksfönstret där utsikten är som bäst. Men även i tv-rummet och arbetsrummet kan man se ut över takåsarna i Nora.

Det är nu tre år sedan flyttlasset från Mellerud i Dalsland anlände till Nora. Det var barnen som drog Tuula och Hans till Nora. I Nora hade de nämligen tre av sina fem barn. Nu har de fyra av fem barn här.

Hamnade i Nora

Hur barnen, uppvuxna i Västsverige, kommit att hamna just i Nora är en historia för sig. Men paret Nordgren trivs i sin nya hemstad och i ett betydligt mindre boende än tidigare.

– Vi flyttade från en villa på 250 kvadrat i Mellerud till en lägenhet med knappt hälften så stor yta. Så vi har fått göra oss av med en hel del saker, säger Hans som dock inte verkar sakna sakerna.

– Nej, vi har ändå kunnat behålla ärvda saker och saker med minnen.

Till minnessakerna hör ett stort antal föremål från Indien. Indien har en särskild plats i Hans och Tuulas hjärta eftersom tre av deras fem barn är födda där. På väggarna hänger fullt med fotografier där man kan följa barnen genom hela deras uppväxt.

Projekt i Indien

– Vi kom i kontakt med Indien genom projektet Tusen brunnar till Indien som startades av Svenska missionskyrkans ungdom (SMU) på 1960-talet.

Så småningom fick vi en relation till det kristna barnhemmet Child Care och nu har jag suttit över 30 år i styrelsen på det barnhem som två av våra barn kommer från, berättar Tuula.

Egentligen hade Tuula och Hans inte tänkt sig fler än fyra barn, men när barnhemmet hörde av sig om sjuåringen Tomai fick även han en plats i familjen Nordgren barnvänliga och varma hem.

– Barn står mig nära, säger Tuula som ofta har barn som motiv i sina tavlor.

Att måla har varit en hobby för Tuula under större delen av livet bredvid läraryrket. Under senare år har hon haft två-tre utställningar om året.

Ställer ut

Måleriet har också skapat kontakter i nya hemstaden Nora. Redan första året var hon med i höstutställningen Ljusstråk och visade sina akvareller i Missionskyrkan. Så även i år.

Hur är det annars att byta bostadsort i er ålder?– Vi är privilegierade som har barnen här. Men vi har även fått en hel del andra, nya kontakter, säger Hans och Tuula som trivs med småstadslivet.

– En lärdom av flytten är att man ska flytta medan man orkar. Det är otroligt jobbigt att flytta. Sista lasset erbjöd sig vår son och våra svärsöner att åka och hämta åt oss för vi var helt slut.

Och att flytta från stort hus till lägenhet – hur var det?– Var sak har sin tid. Vi hade fått nog av att ha hus. Nu njuter vi av att inte ha något att sköta. Men balkongen är viktig. Där sitter vi mycket.

Mer läsning

Annons