Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gillestugan blev innebandyhall

Det dunkar lätt från källaren i familjen Lindfors-Erikssons hus. Det är Anton och hans kompis som kör innebandy. Inte i något vanligt källarrum utan i en innebandyhall som pappa Fredrik byggt.

Annons
Den bruna vävtapeten är ersatt av vita, målade väggar. Sargen är byggd av mdf-skivor och golvet är ett laminatgolv. Gillestugan har genomgått en total makeover.

Det dunkar lätt från källaren i familjen Lindfors-Erikssons hus. Det är Anton och hans kompis som kör innebandy. Inte i något vanligt källarrum utan i en innebandyhall som pappa Fredrik byggt.

I familjen Lindfors-Erikssons 1970-talsstora källare på 120 kvadratmeter fanns två ”gillestugor”. Den ena gjordes om till biljardrum.

–Den andra använde vi till skräprum där vi ställde allt vi inte använde, berättar Nina Lindfors.

Familjen har bott i den vita mexitegelvillan i Ölmbrotorp i åtta år. Undan för undan har Fredrik, som är en händig man och jobbar som snickare, renoverat huset till 2000-talsstandard.

–Det var när han renoverade hallen som tanken uppkom att vi skulle inreda ett rum i källaren där Anton och hans kompisar kunde spela innebandy. Tidigare hade de farit runt i köket och hallen och spelat, berättar Nina.

Sagt och gjort.

Paret började med att riva ner rummets vävtapeter. Sedan målades väggarna vita. Rätt som det var uppkom idén att göra en autentisk sarg rung väggarna.

–Idéerna kom efter hand, förklarar Fredrik och ser sig omkring på logotyperna som pryder sargen och ger rummet ett högst verklighetstroget utseende.

–Det är släktingar och kompisar som bidragit med loggorna. Anton har också varit bra på att tjata på kompisars pappor om att få en logga.

Att det blev just en innebandyhall av den före detta gillestugan är ingen slump.

– Hockey och innebandy är väl det enda som existerar för mig och Anton, förklarar Fredrik.

Och att det hänger idel Djurgårdströjor och klubbor runt väggarna beror på att Fredrik och Anton tycker om Djurgården. Väldigt mycket.

Och ser varenda match som Djurgården spelar antingen på tv eller i verkligheten.

– Och en gång fick jag gå in i omklädningsrummet och träffa spelarna, berättar Anton och ögonen lyser.

Vad ska då Anton bli då han blir stor?–Innebandykille, förklarar han bestämt.

Om ett år ska han börja träna i ett lag, ännu är han för liten. Men han finslipar formen i sin egen fina innebandyhall.

–Det händer till och med att jag hittar honom där nere på morgnarna innan vi ska iväg, säger mamma Nina.

Och kompisarna är också nöjda med den ombyggda gillestugan. Och allra helst vill de att byggmästaren själv ställer sig i mål.

Anton Eriksson är en nöjd sexåring som kör några innebandypass varje dag hemma i sitt eget hus.

Mer läsning

Annons