Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klockan är Sörgårdens själ

I över 200 år har Karl-Gustav Wilkings släkt bott på Sörgården i Rösavi utanför Kumla. Nu förvaltar han och hans fru Susanne det flerhundraåriga arvet i form av två stenhus med halvmetertjocka väggar.

Annons
– Klockan är husets själ. Den har alltid funnits i huset och måste vara kvar här, säger Karl-Gustav om den fina, gamla klockan som nu fått flytta en våning upp. Räcket han lutar sig mot är en trädgren som han skalat av och betsat. Räcket mittemot har han gjort av gärdesgårdsstörar.

– Min morfar och mormor bodde här före mig, berättar Karl-Gustav då vi hukande gått in genom de låga gamla ingångsdörrarna och slagit oss ned i det som förr var husets kammare, i dag matrum.

Det var år 1991 som det då unga paret Wilking flyttade ut till Sörgårdens drängstuga och rustade den. Karl-Gustavs morfar hade dött och mormodern, som Karl-Gustav stod mycket nära, behövde hjälp på gården.

– Jag hade redan innan varit mycket i Rösavi och hjälpt min morfar och mormor och jag trivdes här. Det är så lugnt och skönt. Men om Susanne inte velat flytta hit hade vi inte gjort det.

– Men jag trivdes också här ute och jag tyckte att det var naturligt att Kalle ville bo här. Det är ju ändå en släktgård med mycket lång historia, säger Susanne.

År 1997 flyttade mormor Märta till ett äldreboende och då skulle det unga paret flytta in i stora huset. Fast först behövde det rustas. Totalrustas.

– Stora huset är från 1891. Till skillnad mot övriga hus i byn så är både drängstugan och huvudbyggnaden byggda av massiva stenbumlingar, även innerväggarna. Det märkte vi då vi skulle öppna väggen mellan köket och kammaren.

Förra gången huset rustades var 1954, samma år som Karl-Gustavs morfar fyllde 50 år. Då byttes bland annat de gamla spröjsade fönstren ut mot nya, moderna med hela rutor. Något som Karl-Gustav nu skulle vilja återställa. Men år 1997 var det mycket annat som behövde göras.

– Vi ryckte ut allt som fanns invändigt. Även den gamla elen. Sedan byggde jag upp allt från grunden. Väggarna fick ny isolering och gipsskivor som inte spricker, berättar Karl-Gustav.

Det visar sig att Susanne är den som hittar idéerna och Karl-Gustav är den som förverkligar dem.

– Han är otroligt händig, säger Susanne.

Även Karl-Gustav är inredningsintresserad och läser gärna inredningstidningar. Favoriten just nu är Gods Gårdar.

En fördel under renoveringsarbetet, som pågått från och till under över tio år, är närheten till Björka bygghandel som ligger allra först i bygatan.

– Jag har alltid kunnat gå dit och fråga om råd ifall jag kört fast på något.

Karl-Gustav och Susanne har visserligen hämtat inspiration från tidningar men har också haft många egna idéer som syns här och var i deras hem. En sådan är att betsa och använda hässjestörar och grenar från trädgården till exempelvis trappräcken.

– Man kan ta vara på mycket mer än folk gör och det kan faktiskt bli snyggare än att köpa nytt, säger den händige mannen som kan snickra det mesta.

Många av de gamla sakerna hos familjen Wilking är arvegods men en hel del är också inropat på auktioner.

– Som unga gick vi på auktion nästa varje vecka. Numera blir det några gånger per år. Vi har börjat göra oss av med saker i stället för att köpa mer, konstaterar Susanne.

Vi går upp på övervåningen där takhöjden är cirka 2.10. Här bor yngsta dottern Alicia, åttonde generationen på gården, numera i två rum. Och här har Susanne och Karl-Gustav sitt sovrum i samma rum där hans morfar och mormor en gång bodde.

– Ibland tänker jag på att jag faktiskt ligger och sover på samma sida som morfar. Och det känns bra.

Ekköket var ett visningskök på närmaste bygghandeln. Det plockade Karl-Gustav ner och pusslade ihop i Sörgården. Bänkskivorna är utbytta till stenskivor för något år sedan.
Sörgården är en del av en gammal radby där gårdarna numera står glesare än förr men ännu på rad.
Från början bodde Alicia i en omgjord vindsgarderob. Numera har hon både sovrum och tv-rum och i väggen mellan dem sitter en raffig Ikea-lampa.
Väggen bakom Vermont-kaminen har paret Wilking murat upp meter för meter med cement och stenar från gården.
Skåpet har Karl-Gustav snickrat ihop. Utgångspunkten var ett fint gammalt fönster från Susannes släktgård.
Träskålen på bordet har en kanonkula som man maler senapskornen med.
Sörgården i Rösavi har halvmetertjocka stenväggar även på insidan så Karl-Gustav Wilking fick jobba hårt då han skulle göra en större öppning mellan kök och matrum.
Allra nyaste delen på Sörgården används inte så mycket nu, men desto mer resten av året.
rösavi
rösavi

Mer läsning

Annons