Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad rör sig i gamla NA-borgen? – följ med på en kuslig vandring

Vad är det som rör sig i källare och korridorer på hotell Borgen. Följ med oss på en övernaturlig vandring så här i halloweentider.

Annons

- Kameran lyder inte, den filmar mig i stället för in i kassavalvet!

Fotograf Per Knutsson försöker få kameralinsen som sitter på en lös svängbar arm att vända sig in mot det kolsvarta kassavalvet i källaren men kameran vägrar. Den fortsätter att rikta linsen mot Per, hur han är knappar.

Håret reser sig i nacken på mig och jag undviker att stirra in i kolmörkret, där kameran inte vill filma. Vem vet vad man kan få se där? Vad är det kameran inte får fånga?

Hur kan en radio gå, utan vare sig ström eller batterier?  Eva Jansson från NA i källaren på hotell Borgen.

Paniken och förnuftet delar just då plats i hjärnan. Vad är det som händer?

Men samtidigt, kolmörker och konstig kamera till trots, befinner vi oss ju i källaren på hotell Borgen, före detta NA-borgen, i före detta arkivet där jag varit massor av gånger och letat gamla arkivbilder till NA. Visst var det redan då läskigt i de gamla valven men inte skräckinjagande om man fokuserade på letandet och inte jagade upp sig själv. Men nu.

Nu är det kväll och valvet där arkivet låg vilar i mörker. Ett flämtande stearinljus lyser upp omgivningarna och kastar långa skuggor på väggar och gamla skåp. Eva Jansson som arbetat i många år på NA som vaktmästare och med internservice har just berättat hur hon varit med om konstiga saker just där.

- När NA skulle flytta ut var jag i källaren många kvällar och helger för att tömma alla skrymslen och vrår. När jag kom hit en gång stod en radio på. Jag stängde av den eftersom jag var ensam. Nästa dag stod radion på igen. Då ryckte jag ur sladden. Nästa dag igen stod den på och då tittade jag i batterifacket och där fanns inga batterier. Då blev jag faktiskt fundersam, berättar Eva. Hon är själv frågande till vad hon upplevde. Går det att förklara på något rationellt sätt? Eller inte? Hon själv slår ifrån sig, skrattar lite och säger att spöket busade med henne.

Vi går upp ur källaren på Borgen och ingen vill gå sist, i alla fall inte jag.

- Ibland var luften alldeles förtätad av något eller någon. Sara Eklund i hotellrummen som en gång var hennes arbetsplats - och skådeplatsen för konstiga saker om kvällarna.

Väl uppe i receptionen på hotellet möts vi av människor som pratar, äter och allt är som vanligt. Och som på beställning börjar kameralinsen att lyda Per. Snällt vrider den sig ut i rummet.

Tidigare på kvällen har vi varit i en annan del av hotell Borgen, i den del som en gång var skofabrikör Axel Paul Hallqvist domäner på Klostergatan 3. De båda husen, Borgen och AP Hallqvist hus, sitter ihop och det går att gå mellan husen genom upptagna väggar.

Sara Eklund arbetade på Klostergatan 3 under elva år, som taltidningsredaktör på NA. Hon läste in NA för prenumeranter som hade svårt att läsa. Sara berättar om konstiga saker som hände där om kvällarna, för det var på kvällarna som tidningen lästes in.

Men det tog lång tid innan hon ens vågade erkänna för sig själv att det hände konstiga saker, ännu längre innan hon vågade berätta för någon annan.

Vem eller vad rör sig i huset?

- Jag kände mig ofta i akttagen när jag jobbade, speciellt om jag var i korridoren och tittade in till kollegan genom glasfönstret in i vår inläsningsstudio. Då kändes det som om någon stod bakom mig och tittade på mig, berättar hon.

Sara hörde ofta hur ytterdörren till Taltidningens lokaler gick upp, hur någon gick i korridoren och sedan vidare in i det som var kök på den tiden.

- Då kunde jag gå ur studion och börja prata med den kollega som jag trodde kommit - och så var det tomt, berättar hon.

Till slut hade en av hennes arbetskamrater tagit upp saken på ett möte och frågat om det bara var hon som upplevde konstiga saker.

- Då först började vi prata om det, alla hade varit med om konstigheter men ingen hade vågat säga något, säger Sara och fortsätter:

- Ibland kändes luften nästan tjock av någons eller någots närvaro. Sådana kvällar minns jag att jag var rädd.

Hon tycker själv att det hela är mer än konstigt, säger att hon trots allt är en skeptiker som varken förr eller senare varit med om något liknande. Men vad det var hon upplevde, vet hon inte. Hon såg aldrig någon eller något, bara kände närvaron.

Tillbaka upp ur källaren är allt som vanligt på hotell Borgen. I alla fall i receptionen. Eva Jansson, Sara Eklund och Inger Salomonsson.

I dag är det som var Taltidningens lokaler numera rummen 303 och 304 på hotell Borgen. Vi går in i rummen tillsammans med Hotellchefen Inger Salomonsson. Vi känner inget konstigt där, inte Sara heller. Så säger Inger, som forskat en del kring kvarteret där hotellet ligger, att rummen 303 och 304 ligger där direktören för skoföretaget AP Hallqvist hade sitt kontor. Och nu känns det lite läskigt. Är det någon från kontoret som?...Eller kommer det hela från tidigare verksamhet där husen ligger? Inger säger att kvarteret heter garvaren, helt enkelt därför att det låg garverier och färgerier längs ån, där hotell Borgen ligger i dag. Vem vet vad som kan ha hänt där...

Hur är det i dag då? Upplever hotellpersonalen eller gästerna några spöken?

- Nja, säger Inger, inte mer än att papper och saker försvinner och dyker upp på andra ställen. Hon tycker att det kan vara bra att ha spöken att skylla på då. Gengångare eller inbillning? Eller kanske den senaste fysikforskningen som säger att det finns många fler dimensioner i verkligheten än vi normalt kan uppfatta? Välj själv den tolkning du föredrar.

Jo, precis här var det som Sara Eklund hade sin arbetasplats när hon jobbade på NAs Taltidning. Det var här som hon kände närvaron av något okänt.

Vad var det som rörde sig i korridoren på Taltidningen? Sara Eklund kände men såg aldrig något.

Mer läsning