Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Brännmyr: Låt kollapsen mot Rögle bli början på reningsbad

Är Pontus Gustafsson rätt man att leda den sportsliga verksamheten?
Kan Johan Tornberg och Lasse Ivarsson får rätsida på spelet?
Och är det redan nu dags att ge upp den här säsongen?
Efter kollapsen i Ängelholm måste Örebro Hockey ställa sig de jobbiga frågorna, skriver NA:s krönikör Jonas Brännmyr.

Ibland måste man slå i botten för att kunna vända uppåt.

På fredagskvällen gjorde Örebro Hockey just det.

Ja, när Daniel Sylwanders tunga skott träffade Julius Hudacek rakt på högeraxeln, studsade upp i luften och ramlade ned i målburen bakom den slovakiske VM-målvakten för 5–0 fem minuter in i sista perioden var det rentav som om botten gick ur.

Vi snackar inte bara en kollaps, utan en jätteförlust mot ett Rögle som – och läs nu noga – saknade nio ordinarie spelare på grund av skador och avstängningar, som förlorat sex raka matcher och tio av elva i november och december, och som ligger sist i SHL och kom med stukat självförtroende efter två raka torsk mot nästjumbon Leksand som gör att möjligheten att undvika kvalspel i vår ter sig mycket avlägsen.

Visst att Örebro saknar ett par gubbar och har gått knackigt på slutet – men Rögle var på en annan planet vad gäller bekymmer. Före fredagskvällens match, alltså. För efteråt fanns bara frågetecken kvar vad gäller Örebro: Om laget rasar igenom och förlorar med 5–0 mot ett lag som Rögle, var ska det då sluta?

LÄS MER: Därför petades Zamorsky: "Ansåg att vi hade backar som var bättre – den formationen har ju inte presterat någonting"

Så mycket är så konstigt med det här laget den här vintern: Från raden av misslyckade värvningar (Joakim Andersson missar hela säsongen på grund av skada, Gustaf Franzén har fått tillbringa större delen av hösten i hocekyallsvenska samarbetsklubben Vita Hästen, Anders Eriksson har redan fått lämna och enligt samstämmiga uppgifter kommer Dominique Heinrich och Siim Liivik att få göra detsamma om general manager Pontus Gustafsson bara lyckas hitta en ny klubb åt dem) över Kenta Johanssons avhopp redan efter fyra omgångar till värvningen av Nicklas Grossmann (ett aktat namn direkt från NHL, javisst, men är det verkligen en stor och trög boxplayback som ska ersätta Heinrich?).

Jag saknar en tydlig linje, jag saknar en identitet. Vad är Örebro Hockey 2016/17, vad vill klubben, vad står den för? Inför säsongen lanserades "Örebromodellen", som bland annat består av ett policydokument som ska visa hur laget ska byggas, spela och utvecklas över tid, oavsett vem som står vid rodret som general manager eller huvudtränare. Men vad ger det dokumentet vid handen nu? Var är den tydliga styrningen när den som bäst behövs? Var är den röda tråden?

LÄS MER: Hudacek: Heinrich och Zamorsky borde spela i kväll

Storförlusten mot Rögle satte fingret på så mycket av det som inte fungerat i vinter, som varit uppenbart en längre men om ändå inte adresserats, eller som i varje fall inte lösts: Det slarvades i defensiven – Bobbo Petersson gav bort pucken och hann inte hem vid Ludvig Rensfeldts 1–0-mål, Gustav Backström tjuvade i slottet och Viktor Ekbom tittade puck när Rensfeldt satte 2–0. Det läckte i boxplay – Bryan Lerg behövde bara 15 sekunder i fem mot tre för att sätta 3–0-pucken, Cade Fairhild hängde in 4–0 bara fyra sekunder in i nästa numerära överläge. Och det var impotent framåt – Michael Haga fick dubbla chanser i början av andra perioden men såg ut att få kramp i underarmarna när pucken närmade sig, Joel Mustonen fick inte till något vettigt avslut när Glenn Gustafsson fixade ett två mot ett-läge i boxplay och Viktor Ekbom träffade ribban när han fick agera powerplayback i Dominique Heinrichs och Petr Zamorskys frånvaro.

LÄS MER: Lagkaptenen: "Resultatet ljuger inte – 5–0 är bedrövligt"

När lagen möts igen i kväll handlar det om att få stopp på den akuta blödningen. Att hitta tillbaka till någon typ av grundspel och framför allt få spelarna att visa vilja och jävlaranamma.

LÄS MER: Squires om Örebros måltorka: "Vi kör fast i egen zon hela tiden"

Men på sikt måste fredagskvällens kollaps bli början på ett reningsbad för Örebro Hockey. Jag skriker inte "avgå alla", men Örebros klubbledning – från styrelse och nedåt – måste ställa sig några riktigt jobbiga frågor nu:

Är Pontus Gustafsson rätt man att leda den sportsliga verksamheten efter att ha radat upp misslyckade prestigevärvningar de senaste åren (behöver jag nämna Petruzalek, Hodgman, DiBenedetto, Walter och så årets skörd där egentligen bara andremålvakten Axel Brage presterat på godkänd nivå)?

Är det Johan Tornberg och Lasse Ivarsson som ska leda det här laget in i framtiden – har de 21 matcherna efter att Kenta lämnade och hans assisterande tränarna befordrades till huvudtränarduo verkligen gett det klubben hoppats på? Är det de båda som kan lösa mentala knutar offensivt och styra upp den defensiva hönsgården trots att de haft tre månader med fullfjädrat ansvar på sig utan att ta några avgörande steg i rätt riktning?

Finns det spelare att plocka in och justeringar att göra som kan rädda det här lagbygget in i ett SM-slutspel i vår, eller är det läge att spara resurser till kommande säsonger och rikta in sig på att hänga kvar?

Svaret på alla tre frågeställningarna kanske är ja. I sådana fall måste klubben kommunicera det tydligare, lita till sin strategi, stå för sina beslut och agera därefter (läs: värva spelare).

Svaret på någon av frågorna kanske är nej. Då behöver klubben agera redan på måndag. Låta dammet lägga sig efter matcherna mot Rögle, men inte slå sig till ro. Vi har nått halvvägs av säsongen 2016/17 redan i kväll.

LÄS MER: Hellström om slagsmålet i slutsekunderna: "En stor portion frustration – såg väl mest dum ut"

Örebro slog i botten i går kväll. Det var plågsamt att se, men det ger samtidigt en chans att vända uppåt igen. Det finns så mycket mer att lära av en förlust än en seger, i motgång än i medgång. Men då måste man ta tag i problemen – inte sopa dem under mattan. Och framför allt: Hitta en tydlig linje, en strategi, en väg framåt, uppåt. Och det måste ske nu.