Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Campus Grythyttans kris kan bli början på något hållbarare

 
Utredningen om Campus Grythyttan
Visa alla artiklar

Djärva mål kännetecknar Örebro universitet. Bland dem var att bli universitet, starta läkarutbildning och ett tredje att driva restaurangutbildning i Grythyttan. I samtliga fall har det akademiska etablissemanget hävdat att miljön varit alltför klen.

Carl Jan bedrev för mer än trettio år sedan ett skickligt lobbyarbete för att etablera en restaurangutbildning i Grythyttan. Ledningen för Högskolan i Örebro lät sig övervinnas och utbildningen i måltidskunskap kom i gång. Tveksamhet fanns redan då och en medvetenhet om att det nybildade och lite annorlunda ämnet måltidskunskap som bygger på flera kunskapsformer, vetenskap –  hantverk – estetisk gestaltning, utvecklas väl och tillfredsställer de akademiska smaklökarna. Själv har jag ur olika roller på universitetet nära följt och från universitetets sida deltagit i Grythyttans utveckling redan från de första stegen i slutet på 1980-talet. Med denna artikel vill jag bidra till ökad förståelse.

Integrationen med övriga universitetet har alltid varit svag men samarbete över ämnesgränser är svårt och hör inte till det universiteten brukar vara bra på.

Verksamheten i Grythyttan har genomgått flera faser. De första tio åren präglades av entusiasm och nybyggaranda för en fungerande utbildning. De följande tio åren hade utbildningen konsoliderats och fokus riktades i stället på att bli universitetsmässig med en egen forskarutbildning. De senaste tio åren kännetecknas mer av stagnation och verksamhetens sårbarhet har blivit mer synlig. Institutionen har få heltidsstudenter på plats i Grythyttan och de anställda är fortfarande inte fler än ett tjugotal personer. Integrationen med övriga universitetet har alltid varit svag men samarbete över ämnesgränser är svårt och hör inte till det universiteten brukar vara bra på. Grythyttans vänner är dock många men de finns huvudsakligen utanför universitetet.

Utredaren Erik Amnå har visat på de svagheter som alltid varit uppenbara för de som följt och stöttat verksamheten i Grythyttan men som det nya ledarskapsetablissemanget vid universitetet inte känner något historiskt ansvar för. Frågan som borde ställas är, hur kan verksamheten utvecklas väl i Grythyttan, och kan den inte det, hur kan den utvecklas bättre i Örebro? Debaclet som nu har uppstått är inte till fördel för Grythyttan och än mindre för rektor och universitetet. Förlusten av goodwill kan komma att kosta en hel del.

All verksamhet måste utvecklas och förnyas för att överleva. Vilka svårigheter inom utbildning, forskning och samverkan måste universitetet och institutionen i Grythyttan ta sig an och hur ska nackdelarna med ortens litenhet och belägenhet övervinnas?

Långsiktig strategi för universitetet har varit att satsa på attraktiva professionsutbildningar, till jur kand, psykolog, läkare, socionom m fl. Utbildningar som alltid har ett överskott av kvalificerade sökande. Grythyttan är mer känsligt för arbetsmarknadsläget. Därför måste man tillsammans med branschen göra utbildningen mer exklusiv och attraktiv.

Utbildningsvolymen är dessutom i minsta laget. Den IT-baserade distansutbildningen som fått ökad betydelse består av variationer av en långkörare i vinkunskap som riktar sig till vinintresserade i allmänhet. Här synes inte mycket utveckling ha skett.

Man har bättre än många andra ämnen klarat kvalitetsgranskningar av forskningen. Det unga ämnet har levererat åtskilliga egna utbildade doktorer som gör viktiga insatser för utbildningen. Det har varit få sökande till lediga anställningar men det är svårt att avgöra hur stort kvalitetsproblem detta är. Få sökande till läraranställningar är inte ovanligt, t ex inom medicin utan att man där ser det som ett bekymmer. Att få personal att bosätta sig i Grythyttan har alltid varit svårt. Småskaligheten gör forskningen personberoende och det är svårt att frigöra lärare från undervisningen. Mest lider man nog av att universitetet inte har lyckats externrekrytera en fungerande professor som forskningsledare. Det måste man ha för att få externa forskningsmedel. Rektor har till skillnad från den förre satsat jämförelsevis mycket på forskning i Grythyttan men resultaten har ännu inte visat sig. Dessutom har en av rektors nya tre strategiska forskningssatsningar vid universitetet, Mat och Hälsa (120 miljoner kronor), misslyckats att i någon större grad intressera verksamheten i Grythyttan. Det är orimligt och här måste universitetet och institutionen ta krafttag för att rätta till det på annat sätt än att hota med flytt till Örebro.

Den ovilja som kännetecknat ledande politiker i Hällefors kommun att mer bidra till ett attraktivare Grythyttan är besvärande.

Utbildningen i Grythyttan tillkom med hjälp av ett starkt stöd från ledande branschföreträdare. Kontakterna med branschen är bitvis goda och alumnnätverket starkt. Samtidigt har man inte kunnat göra så mycket av det. Med några undantag har inte de större aktörerna i branschen engagerat sig i utbildning och forskning så mycket man skulle önska. Ett ökat engagemang och lokalisering av verksamheter till institutionens närmiljö är betydelsefullt. Tidigare rektorn Janerik Gidlund visar i sin debattartikel på behovet av ortsutveckling och att det inte är universitet som ensamt kan ta ansvar för detta. Den ovilja som kännetecknat ledande politiker i Hällefors kommun att mer bidra till ett attraktivare Grythyttan är besvärande. Hela kommunen har allt att vinna på en positiv utveckling i Grythyttan.

Inför sitt 20-årsjubileum 2012 genomfördes på förre rektorns uppdrag ett utvecklingsarbete för att säkra kvalitet och framgång de kommande tio åren. All personal medverkade och det fanns arbetsgrupper för utbildning, forskning och samverkan. Därifrån finns fortfarande mycket att hämta. Parallellt bedrevs ett ortsutvecklingsarbete för att främja lokal mobilisering för ett attraktivare Grythyttan vid sidan om universitetets satsningar.

... verksamheten i dag i Grythyttan ska inte ställas mot en möjlig framtid i Örebro ...

Det kallades Ad Astra (mot stjärnorna) därför att verksamhetens karaktär och lokalisering kräver strålglans för att lyckas. Att bara uppfylla traditionella akademiska måttstockar räcker inte. Det utvecklingsarbete som då planerades hade kunnat medverka till att undvika det läge Grythyttan nu hamnat i stöddes sedan inte av förre rektorn som dock inte hade några egna idéer. Tid och kraft förlorades och när nye rektorn nu satsar vill resultaten inte tillräckligt snabbt infinna sig. Därtill går verksamheten med ekonomiskt underskott men det beror nog mycket på brister i universitetets sätt att styra sin verksamhet.

Amnås utredning var uppgiven om framtiden i Grythyttan. Men verksamheten i dag i Grythyttan ska inte ställas mot en möjlig framtid i Örebro utan vi måste först se vilka fortsatta utvecklingsmöjligheter som finns i Grythyttan.

Några fler exempel:

- Den så kallade grytlappen, regeringens ekonomiska kompensation för att driva verksamhet i Grythyttan har realt varit i stort oförändrad i 30 år. Nu behövs politiskt ansvar att höja den rejält, från knappt 4 mnkr/år till 10.

- Övervinn det geografiska avståendet med mer virtuell närvaro och en permanent representation i Stockholm, det kan även hela universitetet och regionen dra fördel av.

- Flytta hela måltidsekologutbildningen till Grythyttan, nu termin 1-3 i Örebro och sedan buss till Grythyttan för termin 4-6, så att den kan bidra till miljö och utveckling i Grythyttan.

- Det behövs inga stora lokalinvesteringar för att klara nuvarande verksamhet i Grythyttan, hyreskontrakten är då inget problem, men en större grytlapp från staten kan möjliggöra en långsiktig förnyelse och bättre lokaler.

- Distansutbildningar är tvärtemot vad Amnå antyder rätt väg att gå. Men de måste utvecklas och bör kombineras med internatvistelse i Grythyttan.

-Den ”holländska fritidsbyn” måste bli verklighet, den kan bli ett verkligt lyft.

- Ett Hällefors som satsar på att Grythyttan igen blir ett stort besöksmål (måltidsmuseum, outlet, matmarknad, ”stadsmiljön” med mera) kan bli en vinnare.

Vi får hoppas att det som vuxit till en kris nu leder till ett starkare Grythyttan ...

Går det inte att skapa framtidstro och framgång för universitetets verksamhet i Grythyttan kan man förbereda för flytt till Örebro eller varför inte till annat mer passande lärosäte. Men en flytt tar tid och förlorad kraft, innebär kostnader och är i sig ett risktagande. Det är inte säkert lättare att avhjälpa svagheterna i Örebro.

Nu ska det bli fortsatt utredning, det är bra och vad många önskat. Att utredningarna ska vara platsoberoende är svårt att värdera men nog tänkt som en markering mot Grythyttan och skapar oklarhet om rektors uppsåt. Förutsättningarna kan ju skilja sig åt mellan orterna, annars skulle Amnå och rektor inte förordat flytt. Vi får hoppas att det som vuxit till en kris nu leder till ett starkare Grythyttan och att det är syftet med inriktningsbeslutet styrelsen ska fatta. Fortsätt mot stjärnorna!

Olle Häggbom

Örebro universitet -2015

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel