Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cecilia Wikström: Rohingya-krisen får inte bli ett nytt Rwanda!

Sedan i augusti i fjol, när Myanmars militär, Tatmadaw, inledde en våldsoffensiv mot rohingya, den muslimska minoritetsbefolkningen i landet, har över 720 000 rohingyer tvingats på flykt.

Annons

Detta är cirka tre fjärdedelar av den totala rohingyabefolkningen och även om det ännu inte finns någon officiell dödssiffra saknas omkring 43 000.

Bland annat dömdes två journalister i september till sju års fängelse för att ha rapporterat om de massgravar militären lämnat efter sig.

Ögonvittnen berättar om hur Myanmars militär har terroriserat denna minoritetsbefolkning genom hot, misshandel, våldtäkter, och godtyckliga avrättningar och hur de har bränt ner deras byar. Samtidigt arbetar Myanmars propagandamaskin febrilt för att dölja sanningen för omvärlden. Bland annat dömdes två journalister i september till sju års fängelse för att ha rapporterat om de massgravar militären lämnat efter sig.

Redan december 2017 antog Europaparlamentet en resolution som jag och ett 60-tal kollegor arbetade fram, som lyfter rohingyernas situation och uppmanade till handling.

Bland annat vägrar Myanmar att erkänna dem som minoritetsfolk och förnekar dem medborgarskap. De lever därmed som de facto statslösa.

Rohingyerna har systematiskt diskriminerats sedan Myanmar blev självständigt 1948. Bland annat vägrar Myanmar att erkänna dem som minoritetsfolk och förnekar dem medborgarskap. De lever därmed som de facto statslösa. Samtidigt har Amnesty International genom satellitbilder fastställt att Myanmar har rest nya byggnader ovanpå de nedbrända rohingyabyarna i ett försök att förhindra dem från att återvända.

EU har redan sanktioner mot sju Tatmadawmedlemmar, men de drabbade officerarna tillhör inte toppskiktet och därmed är sanktionerna verkningslösa. Därför behöver de utökas och framför allt slå mot nyckelpersoner i militärjuntan. Dessutom måste det befintliga vapenembargot som EU har mot Myanmar utvidgas. FN:s säkerhetsråd måste införa ett heltäckande vapenembargo mot landet.

EU bör också ta initiativ till att internationella givar- och medlingskonferenser för att uppmärksamma rohingyernas situation.

Parallellt med utökade sanktioner och embargon mot Myanmar måste EU fortsätta att uppmärksamma konflikten i utskott, plenum och offentligt i media. EU bör också ta initiativ till att internationella givar- och medlingskonferenser för att uppmärksamma rohingyernas situation.

Som världens största biståndsgivare har EU bidragit med över 90 miljoner euro i humanitärt stöd till konflikten sedan 2017. Men militärjuntans operationer begränsar kraftigt möjligheten för humanitärt bistånd, såsom läkemedel, vatten och mat, att nå fram. Det är dags för EU att öka pressen på Myanmar att respektera den internationella humanitära rätten så att människor i akut behov av hjälp faktiskt nås av biståndet.

Det är dags för Myanmar att anpassa sin lag om medborgarskap till internationella normer och fördrag och att rohingyerna erkänns som en etnisk minoritet.

Både Amnesty International och FN har rekommenderat att fallet ska hänvisas till den internationella brottsdomstolen i Haag, eftersom Myanmar inte arbetar seriöst med de rättsliga konsekvenserna av våldsoffensiven 2017. Denna rekommendation bör EU ställa sig bakom.

Sist men inte minst måste grundproblemet, det vill säga diskrimineringen mot rohingyer, upphöra. Det är dags för Myanmar att anpassa sin lag om medborgarskap till internationella normer och fördrag och att rohingyerna erkänns som en etnisk minoritet.

Världen kan inte återigen stå på sidlinjen när en folkgrupp riskerar att utplånas. Rohingya-krisen får inte bli ett nytt Rwanda. Det är dags att gå från ord till handling.

Cecilia Wikström

Europaparlamentariker (L)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel