Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Coronapandemin sedd från viruset synvinkel

Man tänker mycket – i dessa tider.

Tänk att få vara ett Coronavirus! Fått leva i något djur, till exempel en fladdermus, knappt märkas. Men nu ännu en  ny art – människan!

Ingen immunitet alls! Bara tränga in i cellen, styra som man vill, föröka sig! Ta hela makten! Skoja lite; en blir dödssjuk, en annan märker knappt nåt.

Att få breda ut sig överallt, sätta skräck i hela världen. Vilken lycka!

Men vi då? Vad tycker vi? Ingen behandling finns, inget är sig likt. Vi vet inte , vi kan inte!

Förr stod folk hjälplösa inför sin tids pandemier, nu är det vår tur. Vi vet att det är ett virus, ja till och med sort, men till föga hjälp. Arbetslöshet och nöd. Vanliga ekonomiska åtgärder fungerar inte. Coronan rör sig fritt över gränserna.

Varje land gör på sitt sätt, Sverige på sitt. Först efteråt vet vi vad som var bäst.

Vi själva då? Vi får tid att tänka. Vad händer sedan?

I Indien ser man berg man inte sett på 30 år. Facebook byter ansikte – matbilder byts mot naturbilder.

Vårdpersonal stöttas av alla, med applåder varje kväll kl. 20. Hjälpsamhet man inte är van vid. Grannar handlar, föreningar söker stötta ensamma. Och mycket annat!

Men också – äldrevården har inte de resurser vi trott den hade.

Coronan skulle säga tralala om allt detta, om den kunde!

Jag själv då? Frisk 70+are. Frisksjuk eller? Inte fet, friskt hjärta. Cyklar som aldrig förr. Kan sätta händerna i golvet med raka ben – omöjligt när jag var 50!

Och ändå: Risken att hamna i respirator, även dö är större nu än som slö 40-åring. För mina organ, min immunapparat är 70+ och därmed sämre. Så bara lyd!

Men se denna underbara natur! Den är som vanligt. Som om inget hänt! Blommor slår ut, fåglarna sjunger – som vanligt. Corona, vad är det? Vem bryr sig?

Jag andas in allt detta. Och lugnet sprider sig i kroppen. Visst är det underbart att leva – trots allt!

”Agneta”

Örebro

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel