Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags att höja dragspelets status

Annons

Att dragspel och dragspelsmusik alltid varit i strykklass är väl ingen överdrift, sällan eller aldrig förekommer någon recensionsliknande artikel i NA. Nämns dragspel så är det i något hurtfriskt reportage från en dragspelsstämma, där mesta texten går åt till lite smått förlöjligande av utövarna som varande ”dragspelskungar” och ”dragspelsprinsessor”. När såg och hörde man en pianokung? Eller kyrkorgelkung? Varför har det blivit så här?

Trots den torftiga synen på dragspel, finns ljusglimtar, det fick jag bekräftat här om dagen i ett evenemang av yppersta klass. Tommy Nilsson etablerad dragspelare presenterade ett program med ett urval låtar, dels för solodragspel, dels beledsagande (Tommy kompar fint) av dottern Thea, som studerar och spelar violin. Hon sjöng även några sånger som lät mycket bra. Tommy har ett trevligt sätt att presentera inslagen. Det hörs att han är van att undervisa, (pedagog som han är). Han lägger in lite historik här och där.

”Koppången”, som dottern framförde på violin tillsammans med sin far, är alltså namnet på en myr i ett stycke Finnmark utanför Orsa. Ett vackert musikaliskt motiv. Melodin har sina rötter i spelmansfamiljen Moraeus. Tommy spelade ett antal klassiker, dock inte de uttjatade, tack och lov!

Jag önskar att fler människor – även dragspelets belackare — kunde lyssna till god dragspelsmusik liknande den vid det här evenemanget. Tommy Nilsson spelar med stort engagemang och musikaliskt kunnande och undviker effektsökeri.

Det är dags att ge dragspelet den värdighet det förtjänar. Bort med ”tjosan-stämpeln”.

Örebro

Ruben Kullh

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel