Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dags sluta drömma - nu blir det superettan

I teorin fattas bara åtta poäng till den hägrande kvalplatsen. I verkligheten en hel ocean.
Därför måste realisten i mig skriva detta: ÖSK spelar i superettan nästa år.

Den historiskt intresserade kan anteckna tiden 20.52, fredagen den 24 augusti. Då förkunnade Stefan Johannessons visselsignal att klockan var slagen. Mörkret sänkte sig. Den lilla skaran av de tappra entusiasterna vandrade hemåt.

Och i den kompakta tystnaden hördes en liten bortaklack – alldeles för väl – hylla sina heroiskt kämpande hjältar. Den uppumpade ödesmatchen med stort Ö var över. Gefle vann tre poäng. ÖSK förlorade så oändligt mycket mer. Sin sista chans att blåsa liv i en säsong som gått snett från första sparken och som därefter varit så beroende av mirakel.

Senast ÖSK av egen kraft spelade sig ur allsvenskan var hösten 1978. När man den 29 oktober föll med 2–0 borta mot Elfsborg var en 18-årig sejour i allsvenskan över.

Då levde kampen ända in i sista omgången.

Det kommer den inte att göra denna gång.

Jag vet att det är tio matcher kvar, 30 poäng att spela om. Men Gefle hemma var den sista livlinan att ge sig själv en rimlig chans att kunna påverka den egna situation. Seger hade krympt avståndet till två poäng, förlust ökade gapet till åtta. I praktiken nio på grund av sämre målskillnad.

Ytterst lite talar för att ÖSK i seriens sista tredjedel ska ta särskilt många fler poäng än de elva laget fått ihop på 20 omgångar. Ännu mindre att lagen ovanför också totalfloppar i sina egna poängjakter.

ÖSK gjorde ett ärligt försök att påverka sin redan i förväg extremt utsatta position. Peo Ljung överraskade med att flytta fram ytterbackarnas position långt över mittlinjen. Ordern var framåt. Spelarna visade vilja och inställning.

Men Gefle fick tidigt första målet. På sin första straff för året. Vilda protester från ÖSK-spelarna. Patrik Haginges omfamning av en felvänd Jakob Orlov var onödig – men likväl tydlig från min position.

Det är en sån säsong där man i efterhand sitter och grämer sig över detaljer när den bistra sanningen är att truppen inte räcker till.

0–2 strax före paus. Då reste sig delar av publiken och gick hem. När spelarna kom in till andra halvlek spelades AC/DC:s ”Highway to hell” i högtalarna. Tala om dålig tajming.

ÖSK-spelarna förtjänar ändå all heder för sin uppryckning. Mittbacken Berishas karaktäristiska viljemål tände hoppet. Hade begreppet rättvisa funnits inom idrotten borde hemmalaget kvitterat och till och med kanske vunnit.

Efteråt sa Peo Ljung att han fått till precis den matchbild han i förväg ville se. Känner jag tränarkollegan Pelle Olsson rätt instämde han säkert. Gefle älskar att stå emot tryck och kontraslå när motståndaren blottar sig bakåt.

Mitt i allt elände vill jag ändå påpeka att Peo Ljung varit en nödvändig injektion. Han jobbar metodiskt med det material som finns till hands. Försöker rusta med hela verktygslådan. Det går att se en tydlig linje i återuppbyggnaden av de ruiner som skapats av den segerlösa våren.

Men alla som försökt forcera ett bygge vet att risken för fuskskador är uppenbar vid snabbfix. Byggmästare Ljung måste därför tålmodigt fortsätta utvecklingen enligt sina ritningar och arbetsmetoder.

Att det nästa år kommer att ske på en lägre nivå behöver inte bara vara en nackdel.

En sak till: Tobias Grahn haltade ut före halvtid. Då hade han dragit på sig sin åttonde varning, flest i allsvenskan. Med tanke på hur mycket den värvningen kostat klubben måste det – i hård konkurrens– betraktas som årets största fiasko.

Allra sist: För Kif Örebro blev fredagen ingen ödeskväll. Kommunen väntas fatta beslut om att rädda klubben på tisdag. Kortsiktigt helt rätt. Men politikerna bör förbereda sig på att andra klubbar kommer stå på kö i Rådhuset framöver.

Dessutom ger jag inte mycket för kommunalrådet Björn Sundins (S) förslag att sätta en representant i Kif-styrelsen som övervakare. Det brukar sällan göra skillnad. 2002 tog kommunens näringslivsdirektör plats i ÖSK:s styrelse. Två år senare var klubben tvångsnedflyttad...