Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför åkte ÖSK ur allsvenskan

Klockan var 17.56 på söndagskvällen när ÖSK-bussen rullade ut från Olympia i Helsingborg – med ett gäng superettaspelare som passagerare.

ÖSK-säsongen 2012 har varit som en Golgata-vandring utan slut. Fram till nu. Efter 1–1 på Olympia kan inga matematiska formler i världen rädda ÖSK som för första gången på 34 år åker ur allsvenskan på sportslig väg och nu väntar bortamatcher på Påskbergsvallen och Falkenbergs IP nästa år.

Jag hade förväntat mig ett deppigare ÖSK-gäng efter slutsignalen men det var bara målvakten Tomer Chencinski som låg kvar länge vid sin målbur och begrundade sitt och lagets öde. Inga hårda ord eller smällar i dörrarna. Kanske var det som tränaren Peo Ljung sade efteråt, att det inte kom som en chock, och att både han och spelarna redan bearbetat en del av besvikelsen.

Mest kritisk var, lite oväntat, en HIF-spelare. Alejandro Bedoya, en av silverhjältarna 2010, tycker med all rätt att en del personer i ÖSK:s styrelse borde titta sig själv i spegeln.

Som jag ser det gick tre tunga bitar snett:

Satsningen på Sixten och den stora spelaromsättningen.När ÖSK i juli 2011 skrev ett nytt tvåårskontrakt med Sixten Boström var det början till klubbens fria fall.

Sixten hade gjort ett bra jobb i föreningen fram till dess men började redan i det läget att förlora omklädningsrummet. I samma veva försvann Alejandro Bedoya och Michael Almebäck till proffslivet. Den finska satsningen i ÖSK, som började så lovande och nådde zenit 2010, kraschlandade. Även det kosovoalbanska spåret ledde till en återvändsgränd, trots att Ilir Berisha varit helt okej.

ÖSK har använt sig av 58 spelare under de senaste tre säsongerna, flera av dem panikvärvningar som floppat fullständigt. ÖSK-ledningen med avgående sportchefen Lennart Sjögren i spetsen har inte haft någon genomtänkt strategi utan famlat i blindo.

Målvaktsfrågan.

Luckan efter John Alvbåge blev precis så svår att fylla som befarat.

Varken Tomer Chencinski eller Jonas Sandqvist har hållit måttet. Chencinski har kontrakt över 2013 och Sandqvist över 2014, men en ny målvakt måste in.

Jag hoppas att klubben väljer att satsa på Örebrokillen och U21-landslagsmeriterade Oscar Jansson som nästa fredag blir free agent efter säsongen i irländska proffsklubben Shamrock Rovers. Han skulle passa bra in i klubbens satsning på lokala spelare.

Stjärnvärvningen.

Satsningen på Tobias Grahn blev en superflopp.

För allas bästa – klubben, spelaren och supportrarna – bör Grahns kontrakt avslutas så snart som möjligt. Tror att båda parter känner att det blev fullständigt fel och att en skilsmässa är det enda rätta.

Det är bra att klubben får in Alexander Axén som är som klippt och skuren för talangutveckling och relationer med yngre spelare men jag hoppas också att han med sin personlighet kan bidra till att öppna upp ÖSK som har en gammaldags föreningsstil som inte längre går hem bland folk.

Det känns som om den gråa betongkänslan förts över från den gamla hockeybunkern till Behrn arenas fotbollsstadion. Kontrasten blir påtaglig om man går hundra meter bort och möter öppenheten och glädjen hos Örebro Hockey.

Det var modigt av Peo Ljung att ställa upp med en framtidselva med åtta lokala produkter från start på den arena som var hans hemmaplan i 18 år. Han riskerade 0–6 i baken och hånfulla kommentarer. I stället möttes han med uppskattning efter 1–1.

Paret Ljung-Axén kan vara rätt konstellation när ett nytt ÖSK ska formas. Att de dessutom har makten att behålla de spelare de vill ha underlättar deras arbete. Endast fyra spelare, Magnus Wikström, Samuel Wowoah, Patrik Anttonen och Boris Lumbana, har utgående kontrakt.

Fast det kändes som en klen tröst när jag vandrade från Olympia i det kompakta höstmörkret, och fann en parkeringsbot på framrutan.

Det var liksom en sådan dag.