Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Därför måste restauranghögskolan stanna i Grythyttan

Restauranghögskolan i Grythyttan har diskuterats i NA på sistone. Innan debatten går vidare finns det anledning att se tillbaka på hur det hela började.

Året var 1989. Carl Jan Granqvist hade tagit kontakt med högskolans dåvarande rektor Anders Stening. Carl Jan hade en idé om akademisk utbildning för servitörer vid Grythyttans gästgivaregård. Men vilka förutsättningar fanns? Pengar? Lärare? Vad tyckte restaurangbranschen? Många frågor behövde besvaras.

I slutet av 80-talet lanserades Bergslagsmiljarden som ett stöd för utveckling.

De norra kommunerna i Örebro län hade länge lidit svårt av bruksdöd, arbetslöshet och avfolkning. Hällefors var nog den kommun som tagit mest stryk. Politiker i regering och riksdag hade förstås inte varit omedvetna om det svåra läget. I slutet av 80-talet lanserades Bergslagsmiljarden som ett stöd för utveckling.

Rester av miljarden fanns kvar 1990. Pengarna förvaltades av utbildningsdepartementet. Nu gällde det att hitta reptricket som skulle öppna locket på kassakistan. Påhejade av kommunpolitikerna och inte minst av landshövdingen, Sigvard Marjasin, peppades vi att gå vidare.

När de första kullarna högskoleservitörer återvände till sina arbetsplatser var Grythytteutbildningen känd och omskriven.

Men skulle det gå an att använda pengar avsedda att motverka industridöd och arbetslöshet till att starta en restaurangutbildning för servitörer?

Efter enveten bearbetning av tjänstemän på utbildningsdepartementet kom till slut beskedet att man var beredd att ge idén en chans. Det var ett experiment värt att testa och pengar fanns ju, sa man.

Men restauranghögskola i Grythyttan, långt från den restaurangtäta Stockholmsregionen? Var det verkligen möjligt?

När de första kullarna högskoleservitörer återvände till sina arbetsplatser var Grythytteutbildningen känd och omskriven. Nu gällde det att göra den permanent. Enda vägen var att lobba för den hos politiker i regering och riksdag och bland politiker i Örebro län.

I efterhand kan vi konstatera att Grythyttan var den enda möjliga platsen för en restauranghögskola i Sverige.

Alla partierna i länet enades i en gemensam motion till riksdagen om nyttan för länet och regionen. Nästa nivå var regeringen. Det hela slutade med att utbildningsutskottet ”tillskrev regeringen” att ge högskolan i Örebro uppdraget att i fortsättningen anordna högre restaurangutbildning i Grythyttan.

I efterhand kan vi konstatera att Grythyttan var den enda möjliga platsen för en restauranghögskola i Sverige. På inget annat ställe kunde regionalpolitik, utbildningspolitik och branschintressen förenas. Inte i Stockholm och heller inte i Örebro. När den svenska utställningspaviljongen vid Världsutställningen i Sevilla 1992 flyttades till Grythyttan fick Restauranghögskolan ett eget hem för grundutbildning och forskning.

Vad som nu behövs är en offensiv marknadsföring i branschen.

Tyvärr har Campus Grythyttan haft ett vikande elevunderlag under senare år. Men att ta det som skäl för att kanske flytta Restaurang- och hotellhögskolan till Örebro verkar minst sagt märkligt. Skulle man flytta Måltidens hus? Eller bygga ett nytt på Campus ute i Almby?

Utbildningarna i Grythyttan har ett gott renommé i den svenska restaurangnäringen sedan tre decennier. Vad som nu behövs är en offensiv marknadsföring i branschen. En plan får tas fram. Arbetet måste högprioriteras institutionsledningen I Grythyttan.

Lennart Hedberg

Högskolans projektledare i Grythyttan 1990-93.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel