Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

 De tar plats i vardagsrummet

Annons

Miljöpartiet lämnar definitivt tonårsrummet och placerar sig i den svenska politikens vardagsrum genom sitt nya partiprogram. Tiden sätter sina spår och 31-åringen har definitivt vuxit upp.

Programmet ligger ute på partiets hemsida och alla är inbjudan att tycka till. Det är ett smart drag och i linje med Miljöpartiets traditionella öppenhet, en högt-i-taket-inställning som är mer i takt med tiden nu än då partiet bildades i början på 1980-talet.

”Miljöpartiet de gröna är inget självändamål, utan den gröna rörelsens parlamentariska gren.”, står det i slutordet. Formuleringen är nog mest en vink till de trogna miljöpartisterna, de aktivister som en gång bildade Sveriges mest vildvuxna parti och som behöver lite glöd från pionjäråren för att inte tappa sugen av allt kompromissande i den praktiska politiken.

I det nya förslaget till partiprogram finns både likheter och olikheter med det gällande, det som formulerades 2005. Beskrivningen av tillståndet för den globala miljön är än mer giltig i dag än för sju år sedan. Tyvärr. Den allt mer utbredda västerländska livsstilen har fortsatt att påverka klimatet och de ändliga naturresurserna på fel sätt.

Nyhetsrapporteringen i går uppmärksammade att MP valt att ersätta han och hon med hen i det nya partiprogrammet. Det är ett medvetet ställningstagande förklarade Yvonne Ruwaida, sammankallande i partiprogramgruppen (en väldigt miljöpartistisk titel på det som annars benämns ordförande). Så värst genomgående är nu inte hen. I inledningen stod det hon som pronomen för människan och sedan dök hen bara upp någon enstaka gång i den 43 sidor långa texten. Mycket väsen för lite ull.

På några konkreta punkter syns klart att Miljöpartiet ändrat inställning. I det gamla programmet skulle skolbetygen avskaffas, i den reformerade texten ska betygen inte vara ”den främsta drivkraften för lärande”. Inte ens de värsta betygskramarna vill att betygen ska vara den främsta drivkraften, men MP visar i alla fall här en klar dragning till Alliansregeringens skolpolitik.

Numera är Miljöpartiet “skeptiskt” till EU i stället för att som tidigare kräva att Sverige ska lämna unionen. Och dessutom att hela EU ska läggas ner. Numera vill MP utöka EU med fler medlemsländer, samtidigt som centralstyrningen ska minskas. Denna tvehågsna inställning är Miljöpartiet inte ensamma om i Sverige.

Partiet har bytt inställning till näringslivet. Företagen omfamnas nu allmänt och inte som tidigare endast de som har ett socialt syfte. Det ”kreativa näringslivet” ska enligt MP:s nya program vara ”nyckeln till att lösa problemen med de utmaningar som världen står inför”. Den meningen andas stor tilltro till marknadens goda kraft, ett traditionellt borgerligt synsätt.

Bejakandet av individens frihet har hängt med Miljöpartiet sedan starten. Den finns kvar i synen på valfrihet i välfärden. I den valfriheten finns också utrymme för privata utförare, även om MP vill begränsa vinsterna. Den viljan att reglera marknaden är inte längre något vänsterprojekt utan omfattas även av delar av Alliansregeringen.

En sak är sig lik. Miljöpartiet bejakar fortfarande civil olydnad, givetvis utan våld. I det nya programförslaget handlar det om att den ”kan” vara en del av demokratin. Tidigare var civil olydnad en ”naturlig del” av demokratin.

Om det nya programmet går igenom inbjuder Miljöpartiet till samarbete lika mycket till höger som till vänster.