Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: "Peter Springares beskrivning är kraftigt överdriven"

Artikel 40 av 65
Peter Springares inlägg på Facebook
Visa alla artiklar

Louise Helleday, kammaråklagare vid Åklagarkammaren i Örebro, ger med utgångspunkt från Peter Springares facebook-inlägg sin bild av verkligheten.

Annons

Åklagare Louise Helleday har skrivit ett debattinlägg där hon bemöter Peter Springare.

Sedan Peter Springare inledde sin torgföring på Facebook har han fått ta emot enormt mycket kärlek, respekt och hyllningar från människor runt om i landet. Det är inte bara på Internet som denna kärlek har manifesterats, utan även rent fysiskt på och runt Rättscentrum i Örebro i form av bland annat ett blomsterhav och en stor kärleksbanderoll. Att så många personer sänder så mycket kärlek till en person som de inte känner och att så många engagerar sig så starkt i frågor som rör rättsväsendet är i sig glädjande.

Vid sidan av dessa kärlekshyllningar har ett antal personer – en del med vetenskaplig grund och andra baserat på egna erfarenheter −anlagt ett bredare perspektiv på problematiken med invandrares kriminalitet och flera av dem har även försökt förstå varför samhället ser ut som det gör. Närjag nu väljer att uttala mig gör jag det på samma grund som Peter Springare, nämligen på den ovetenskapliga erfarenhetsbaserade grunden. Jag uttalar mig utifrån mitt yrke som åklagare på åklagarkammaren i Örebro, där jag utreder både grova brott och andra allvarliga brott. Jag har varit åklagare i 15 år och har alltså arbetat under hela den period på 10-15 år som Peter Springare uppgett att hans verklighetsbeskrivning omfattar.

Jag vill nu vända mig direkt till er som har hyllat Peter Springares inlägg. Jag vill ge ytterligare en bild inifrån rättsväsendet i Örebro, nämligen min. Peter Springares verklighet känner jag nämligen inte alls igen mig i. Jag tycker att hans beskrivning är kraftigt överdriven och snedvinklad. Om man själv väljer ut en tidsperiod och en eller ett par brottstyper är det ofta inte svårt att få fram ”bevis” för just den tes som man själv vill driva. Jag skulle enkelt kunna göra samma sak och istället få fram den helt motsatta bilden. Ska vi hålla på så kommer vi ingenstans.

Att det i och för sig finns en överrepresentation bland invandrare och deras barn när det gäller vissa brottstyper är en forskningsbaserad beskrivning. Den överrepresentationen är dock långtifrån så stor som Peter Springares inlägg ger intryck av. Huvuddelen av överrepresentationen förklaras med att en större andel av dessa personer har vuxit upp i familjer med lägre socioekonomisk status samt i segregerade områden. Jag antar att det inte är något som ifrågasätts av er som stöttar Peter Springare? En tillvaro på en flyktingförläggning, eller en uppväxt i ett område som Nationella operativa avdelningen i en polisrapport klassificerat som särskilt utsatt (bland annat Vivalla, Rinkeby och Bergsjön) eller som ett riskområde (bland annat Oxhagen/Varberga och Alby/Fittja), innebär förstås en tuffare uppväxtmiljö än vad jag och många av er har haft. Föga överraskande kommer många personer som bor där från andra länder. Enligt min uppfattning ser dock den kriminella identitet som ibland finns hos personer i dessa områden likadan ut oavsett om personen har svensk eller utländsk härkomst.

När jag som åklagare utreder en brottsmisstanke är det mycket sällan av intresse vilket etniskt ursprung den misstänkta har. Inte heller i samhället i övrigt kan jag se att en sortering av människor utifrån etnisk härkomst skulle kunna vara till någon som helst nytta. Däremot tycker jag att det är viktigt och intressant att fundera över varför en misstänkt person, som senare lagförs för ett brott, har hamnat i den situationen att han eller hon har valt att begå brott. Det finns väldigt många olika svar på den frågan, men väldigt ofta har den misstänkta personen i praktiken inte haft samma förutsättningar som jag och många av er har haft under uppväxten och i livet i övrigt. Att ha den förståelsen och det intresset för de personer som man anklagar för brott tycker jag är viktigt. Det handlar om att försöka förstå och känna med andra personer, vare sig man håller med honom/henne eller inte. Den typen av empati är möjlig att känna även om man kraftigt fördömer den gärning som personen är misstänkt för.

Eftersom ni som stöttar Peter Springare har varit så engagerade i denna fråga hoppas jag att ni även vill bidra i det arbete som görs för att minska riskerna för att de barn som växer upp i utsatta områden i framtiden skapar en kriminell livsstil. Att bidra till det arbetet handlar inte bara om faktiskt arbete eller om sådant som kostar pengar, utan kan handla om att bemöta alla personer med ett genuint intresse för vilken situation han eller hon befinner sig i och varför. Om de barn som växer upp i utsatta bostadsområden i Sverige skulle mötas av det engagemang och den respekt som Peter Springare har fått skulle skillnaden på sikt bli stor, både för dessa barn och för samhället. Den kärlek och de hyllningar som ni har visat Peter Springare visar att ni inom er har det som krävs för att kunna bidra till en sådan samhällsutveckling. Ni måste bara välja att vidga kretsen av mottagare för er omtanke.

Louise Helleday

Kammaråklagare

Åklagarkammaren i Örebro

Annons