Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Böje Ström, Liberalerna: Civilsamhällets engagemang är oumbärligt i en demokrati

Annons
Frälsningsarméns sociala verksamhet är ett exempel på att civisamhället gör en insats där stat och kommun inte räcker till.

Med åren har civilsamhällets betydelse fått större plats i kommunens styrdokument. Det har blivit tydligt att civila samhället i högre grad måste mobiliseras för att klara de utmaningar som väntar. Men också för att medborgarnas egenmakt och inflytande ska stärkas – och därmed demokratin. Därför finns denna förpliktigande lydelse i Örebro Kommuns översiktliga strategier med budget (ÖSB): ”Örebro kommun ska bli bättre på att involvera civilsamhällets aktörer inför beslut som rör Örebros långsiktiga utveckling. Alla delar av kommunens verksamhet måste söka nya sätt att mobilisera människors engagemang”

En överenskommelse som innehåller sex principer och olika åtaganden för kommunen och civila samhället.

För oss liberaler låter detta bra. Förre partiledaren Bengt Westerberg var en av de första att lyfta fram betydelsen av civila samhället för en god samhällsutveckling. Det var också i samma anda som vi liberaler 2010 medverkade till att ”Överenskommelse om samverkan i Örebro med det civila samhället och kommunen” kom till. En överenskommelse som innehåller sex principer och olika åtaganden för kommunen och civila samhället.

Nu vill kommunledningen att denna Överenskommelse skall revideras, vilket är välkommet. Men vad har hänt på de åtta år som den funnits? Efter en ganska trög start har ett samverkansråd bildats. I rådet sitter ledamöter från civila samhället och kommunen. En handlingsplan har tagits fram med konkreta åtgärder, C-nätet har bildats (kommunens interna nätverk för civilsamhällesfrågor med en representant från varje förvaltning) Ett föreningarnas hus har öppnats som en viktig mötesplats och ett centrum för Örebro föreningsråd. Allt detta är bra åtgärder, men hur långt har det räckt?

Det måste också skapas flexiblare kontaktvägar mellan kommunala tjänstemän och företrädare för föreningslivet.

I en rapport som tagits fram redovisas att bara 50 procent av kommunens förvaltningar känner till Överenskommelsen. Det är oroande och måste ändras på, så att den får genomslag. Det behövs nya, innovativa vägar för att komma framåt. Chefer i förvaltningarna måste se involveringen av civilsamhället som en del av sitt huvuduppdrag, inte som något mindre väsentligt, utanförliggande. På samma sätt som andra viktiga aspekter som genus, barn och unga och miljö alltid ska vägas in i beslutsunderlag borde också hänsyn till samverkan med civila samhället vägas in i de fall där det är möjligt. Det måste också skapas flexiblare kontaktvägar mellan kommunala tjänstemän och företrädare för föreningslivet. Allt i syfte att markera kommunens behov av ökad samverkan.

Fortfarande tar kommunen för många egna initiativ till insatser och verksamheter som civila samhället kunde utföra. Föreningar har bildats som är helt beroende av ekonomiskt stöd från kommunen. Om sådana initiativ ändå kan motiveras i en speciell behovssituation bör en plan upprättas över hur kommunens ansvar trappas ner för att helt eller delvis upphöra efter en överenskommen tid. Inte minst rättvisefrågor kommer som en oundviklig följd av vilka som får detta stöd och inte.

Frågan finns ändå om kommunen inom denna enhet i större utsträckning kunde ge uppdrag till organisationer/föreningar att själva ta över ansvaret med stöd från kommunen.

Kulturnämnden, den nämnd jag själv verkar i bör i långt större utsträckning än nu ställa sig frågan vilka verksamheter som lika väl kunde utföras av den civila/privata sektorn. Det kan gälla alltifrån fritidsgårdar till stadsdelsbibliotek. De exempel som finns i dag är alltför få. Inom Frivillig och hälsofrämjande enheten (Social välfärd) är samverkan viktig och enheten påvisar många fungerande samarbeten. Frågan finns ändå om kommunen inom denna enhet i större utsträckning kunde ge uppdrag till organisationer/föreningar att själva ta över ansvaret med stöd från kommunen.

I samband med den internationella frivilligdagen den 5 december skriver några företrädare: ”Vi anser att organisering av frivilliga i första hand bör ske av idéburna organisationer som har stor erfarenhet av detta. Människor är då själva en del av organisationens utveckling, på ett sätt som inte är möjlig i offentlig eller privat verksamhet”.

Nu behövs ett mer visionärt tänkande kring samverkan.

Örebro kommun har ett huvudansvar att med sina stora resurser öka trycket för att få till stånd en bättre samverkan med det civila samhället. Det finns mycket att vinna. En av cheferna i en förvaltning uttryckte det så här: ”Möjligheterna är stora eftersom vi arbetar mot samma mål. De har möjligheter att mobilisera resurser och kompetenser som vi som kommun inte alltid har. De har nätverk och upparbetade kontaktvägar”.

Nu behövs ett mer visionärt tänkande kring samverkan. Bjud in civilsamhället så tidigt som möjligt till problemformuleringssamtal för att visa att kommunen är angelägen. Det är bra att kommunen lägger resurser på samverkan med civilsamhället. Men det gäller att se till att de används rätt och når fler.

Börje Ström

Liberalerna, 2:e v ordförande i Kulturnämnden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons