Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prestige går före medmänsklighet!

Annons
Öbo har gett husrum åt några av länet hemlösa ensamkommande gymnasister. Ett exempel för fler kommuner att ta efter skriver Katarina Raneborn.

Slutreplik  till Bo Rudolfsson på inlägget i NA 5 februari.

Det var verkligen nedslående att läsa Bo Rudolfssons (KD) svar på min debattartikel om behovet att hjälpa ensamkommande gymnasieungdomar som saknar bostad i vinterkylan och utnyttjas av vuxna på grund av sin utsatta situation. Orsaken till att jag uppmanade kommunerna i Sydnärke och i Örebro samt regionen att hjälpa dessa var att vi vid flera tillfällen kunde läsa i NA om ett 40-tal ungdomar i Örebro och även unga på Alléskolan som har saknat tak över huvudet under hösten och vintern.

Detta problem hade kvarstått i lika stor utsträckning om det inte hade varit för Öbo, som öppnade sitt hjärta och ordnade bostad åt de flesta av de unga som finns i Örebro. Jag har haft kontakt med lärare på Alléskolan som engagerar sig i dessa ungdomar och förra veckan fanns fortfarande ett behov av bostäder åt deras gymnasieelever. Min familj har erbjudit bostad åt ett par av dessa ungdomar, men vad jag förstod så fanns det ett behov för fler unga att finna en bostad. Om dessa unga som går på Alléskolan också har möjlighet att flytta in hos Öbo vet jag inte, och just nu undersöker jag hur den dagsaktuella situationen ser ut i Sydnärke.

Exakt vilka kommuner dessa unga egentligen hör till från första början är oklart, men de samlas i närheten av den gymnasieskola som de går på.

Det är ju bra att Laxå har erbjudit unga gymnasieelever bostad. Trots det har behovet av bostäder till denna grupp i Örebro och Sydnärke varit påtagligt. Exakt vilka kommuner dessa unga egentligen hör till från första början är oklart, men de samlas i närheten av den gymnasieskola som de går på. Här kan vi tydligt se att gränsdragningar mellan olika kommuner och mellan stat och kommun är viktigare för Bo Rudolfsson än att hjälpa människor i en utsatt situation.

Istället för att värna om prestige och diskutera på vilken sida om kommungränsen dessa ungdomar bor och vistas som går på vår gemensamma gymnasieskola, så borde Bo Rudolfsson och även Caroline Dieker (M), kommunalråd för Askersund som har visat ett lika stort ointresse för detta problem, diskutera med övriga kommuner i Sydnärke, hur man kan hjälpa dessa gymnasieungdomar och även andra människor i vår närhet som har bekymmer och problem. Tydligen är det inte bara landsgränsen som Bo Rudolfsson vill sätta som en gräns för vilka man ska hjälpa utan även kommungräns och organisationsgräns.

Självklart borde staten ta sitt ansvar för dåligt skrivna lagar och bestämmelser. Den diskussionen kan man föra parallellt under tiden som man löser det akuta problemet för unga som saknar tak över huvudet i vinterkylan. Sorgligt nog så finns det generellt inget som föder så mycket hat och ilska som när man kommer med förslag om att man borde hjälpa olika grupper av människor som har en svår situation. Det är då som jag får som mest ilskna kommentarer i olika typer av media.

Katarina Raneborn

Vänsterpartiet,

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons