Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste sluta skövla vårt kulturlandskap

Annons
Alla kulturlämningar är inte lika påfallande som den här vackra stenbron. /FOTO: Fredrik Sandberg/TT

Vid en promenad i skogen kan det hända att en stöter på diffusa mönster och spår som skvallrar om att det har funnits mänsklig aktivitet. Skogslandskapet utgör mer än hälften av Sveriges landyta och är en stor del av vårt kulturarv. Här finns spår av gravar, fångstgropar, äldre skogsbrukslämningar, kolbottnar, kvarlämningar eller husgrunder vid gamla torparställen.

Den sammanlagda ytan av kända forn- och kulturlämningar i skogen är drygt 500 000 hektar, men minst hälften av alla lämningar bedöms vara okända. Inte nog med det, närmare 80 procent av skogsytan är ännu inte inventerad på kulturvärden. Det innebär att många kulturspår försvinner innan de ens har blivit upptäckta. En uppföljning av Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen visar att 35 procent av kända forn- och kulturlämningar skadas vid skogsavverkningen. Det är alltså mer än var tredje känd forn- och kulturlämning som skadas i samband med det skogsbruk vi kallar hållbart.

Vi vill även att den pågående förstörelsen av skogslandskapets kulturvärden ska få kännbara konsekvenser genom skärpt lagstiftning.

Antalet kulturspår minskar till följd av ett mer intensivt skogsbruk där markberedning och stubbrytning förekommer. Kalhyggesavverkning ökar risken för skador på fornlämningar och skogar med höga naturvärden blir alltmer sällsynta. En viktig åtgärd för att bevara skogens värden för biologisk mångfald, kulturmiljövård och friluftsliv är att avsätta områden där skogsbruk inte ska bedrivas, samtidigt som vi ser till att skogsbruket tar hänsyn till forn- och kulturlämningar.

Därför vill Miljöpartiet öka andelen natur- och kulturreservat och ställa om till ett hållbart skogsbruk. Vi vill även att den pågående förstörelsen av skogslandskapets kulturvärden ska få kännbara konsekvenser genom skärpt lagstiftning. I dag kräver skogsvårdslagen att tjänstepersoner skriver ett föreläggande inför varje specifikt fall. Det kan jämföras med en lag som förbjuder vandalisering av byggnader, men om ingen tjänsteperson har avrått från vandalisering av just den aktuella byggnaden, så blir det inte ens böter. Varje år kommer det in cirka 200 000 avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen, och av dessa är det endast fem procent som besöks i fält.

På ett kalhygge är berättelserna om vår historia tystade, och spåren av våra färdvägar omöjliga att läsa.

Istället för förelägganden inför varje fall borde lagen uppdateras så att det är förbjudet att köra sönder våra kulturvärden i skogen, punkt slut. Sker det ändå, är det rimligt att det ger ekonomiska påföljder, vilket inte är fallet idag. Det skulle leda till en större försiktighet och förhoppningsvis, färre sönderkörda kulturminnen. 

På ett kalhygge är berättelserna om vår historia tystade, och spåren av våra färdvägar omöjliga att läsa. Det är dags för en uppdaterad skogsvårdslag som tar hänsyn även till kulturarvet i vårt land. 

Rebecka Le Moine

Miljöpartiet, talesperson för biologisk

Anna Sibinska

Miljöpartiet, kulturpolitisk talesperson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons