Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det handlar kort och gott om värdighet

Det har varit starka reaktioner på NA:s reportage om vanvården på äldreboendet Elgströmska och det är ett tecken på att lokal journalistik spelar roll.

Utan grävande reportrar hade inte den skandalen kunnat avslöjas. Likaså har det varit reaktioner på reportaget i söndagens NA om palliativ vård vilket betyder vård i livets slutskede. På ren svenska så var historien om hur Maij Frendbergs ALS-sjuke man Leif behandlades en skandal. För om man inte kan få värdigt bemötande när man är som svagast när ska man då få det?

På ren svenska så var historien om hur Maij Frendbergs ALS-sjuke man Leif behandlades en skandal.

För prenumeranter och Plus-kunder:

[+] Sista dagen hemma var hemjänstens lunchrast viktigare än ALS-sjuke Leifs vila: "Det fungerade så dåligt" säger hustrun Maij

Vård i livets slutskede är svårt och oftast svårast för de anhöriga. De är ju kort sagt de som kommer att vara kvar när det oundvikliga inträffar och Emma Kozan som är ansvarig för kommunens hemvård i område sydost har helt rätt när hon påpekade att "man måste alltid tänka på att skicka lugn och erfaren personal till de palliativa kunderna". Frågan varför man inte gjorde det i fallet med Maij Frendbergs man Leif får dock inget svar. För det ärendet är inte Kozan insatt i.

Det går helt enkelt aldrig att ensidigt skylla på profithungriga kapitalister eller på stela byråkrater.

Vad detta dock visar är att vanvård inte är någonting som gäller enkom för offentlig eller privatdriven vård. Det går helt enkelt aldrig att ensidigt skylla på profithungriga kapitalister eller på stela byråkrater. Istället är det hög tid att inse att vård alltid är beroende av värdighet. Det handlar om att få det bemötande man förtjänar som vårdtagare och det blir nästan lite komiskt att som Kozan referera till dem som vårdas i livets slutskede såsom "palliativa kunder". För man är inte en kund när man snart ska dö utan en människa som bör förberedas på detta. Detta gäller också anhöriga och Maij Frendberg ska ha en stor eloge för att hon vågade berätta om situationen och för hennes vilja att förbättra för andra som förhoppningsvis nu inte kommer att utsättas för samma sak.

Problem som kan åtgärdas med en trygg personal som har rutiner, men som ibland också vågar bryta dem.

Dålig vård har ingen specifik driftsform, men handlar alltid om personal som inte ser den som är i behov av vården eller inte bemöter anhöriga på det sätt som de förtjänar. Men det är ett problem som går att lösa och tidigare har NA berättat om vårdchefer som faktiskt är lyhörda och ödmjuka när det gäller klagomål och synpunkter. Det är hög tid för Emma Kozan att också vara detta och en bra början är att hon också erkände att det finns problem med den palliativa vården. Problem som kan åtgärdas med en trygg personal som har rutiner, men som ibland också vågar bryta dem. När det är någon som snart ska dö kanske man helt enkelt får leva med att lunchen störs så länge som upplevelsen blir bra för den som är i behov av vården. Det gäller helt enkelt att kunna kompromissa, vilket man är i behov att göra på de flesta arbetsplatser.

Det är helt och hållet rätt väg att gå och för detta kan vi tacka grävande journalistik.

Självklart bör även påpekas att det som ledarskribent är lätt att säga vad som bör göras i vården utan att behöva ta något ansvar själv. Men det övergripande problemet kan ofta lösas om man klarar att ta åt sig av berättigad kritik. Kritiken som Maij Frendberg har framförde var också berättigad och det verkar som om ansvariga chefer i alla fall försökt att lyssna. Det är helt och hållet rätt väg att gå och för detta kan vi tacka grävande journalistik. Förhoppningsvis kan detta också leda till att man i framtiden lyssnar mer på vårtagare och deras anhöriga. Men det ska dock inte göras för att man inte vill hamna i tidningen utan för att nyckeln till bra vård handlar om att få ett värdigt bemötande. Speciellt om det gäller något så pass allvarligt som när man får vård i slutet av livet. För då ska de anhöriga också lämnas med känslan att situationen trots det svåra åtminstone var värdig för den som dog.