Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En häktning som inte borde ha genomförts

Annons

Häktningen av en 20-årig man för moskébranden i Vivalla borde inte ha ägt rum. För här fanns alla chanser att ingripa resolut och tidigt! En onödig häktning, således.

Nu vill jag komma med en reservation: 20-åringen är först anhållen och sedan häktad, misstänkt för branden vid moskén. Det innebär att en åklagare och sedan en domstol har vägt bevisningen mot honom – och kommit fram till att det finns en hel del som talar för att rätt person är gripen. Men det är till slut domstolen som avgör skuldfrågan.

Jag har tittat på tidigare domar för den häktade mannen. De säger inte allt. Det är inte hela livsberättelsen. Men de säger en hel del.

Han var 15 år gammal när han dömdes för två fall av "ringa narkotikabrott". Han ertappades med cannabis.

Han var 15 år gammal när han dömdes för två fall av "ringa narkotikabrott". Han ertappades med cannabis. Hans agerande tyder på att han inte var främmande för tanken på att han skulle få med polisen att göra. I det ena fallet drog han en historia som gick ut på att en okänd person hade bett om hjälp och sedan stoppat ett paket i fickan på honom. Domstolen ansåg att berättelsen var "så osannolik" att den skulle lämnas "utan avseende".

Detta är en rätt typisk historia som poliser möts av när de sätter fast narkotikabrottslingar. För att fälla en brottsling krävs att domstolen är så gott som säker på att brott har begåtts och på att rätt person är åtalad. Det räcker med ett tvivel för att domstolen ska fria. Berättelsen om den främmande personen är ett typiskt försök att utså ett sådant tvivel, att försöka utnyttja det juridiska systemet maximalt.

Här är det alltså ett barn som fälls för narkotikabrott. Det borde leda till att stora larmet går vid flera olika myndigheter.

Här är det alltså ett barn som fälls för narkotikabrott. Det borde leda till att stora larmet går vid flera olika myndigheter. Påföljden blev tio träffar hos ungdomsenheten samt ungdomstjänst. Var det en väl balanserad åtgärd? "Kompisarna" där ute som vill dra med en ung människa i missbruk och kriminalitet är en mäktig kraft som ingen förälder, ingen lärare, ingen fritidsledare och knappt ens den skickligaste socialsekreterare rår på. Den strikt juridiska påföljden är en sak. Men mer omfattande behandlingsinsatser hade varit motiverade.

I februari 2016 åtalas han igen. Han är nu 18 år gammal. En polis iakttar hur han – tillsammans med en annan man – kliver av ett tåg på Örebro centralstation. De båda uppträder nervöst och de har en väska med sig. Det visar sig att det ligger 11 000 tabletter i väskan. Mannen som nu häktats för moskébranden hade också 9,16 gram kokain i strumpan. En normal dos vid missbruk är 0,1 gram. Han döms nu för bland annat narkotikabrott och våldsamt motstånd. Det blir skyddstillsyn och två månaders fängelse. Skyddstillsyn innebär regelbunden kontakt med en övervakare under ett år och sedan en prövotid på ytterligare två år.

Nu talar vi om en person som har ett avancerat narkotikamissbruk och som dessutom är involverad i en ganska omfattande försäljning av narkotika.

Nu talar vi om en person som har ett avancerat narkotikamissbruk och som dessutom är involverad i en ganska omfattande försäljning av narkotika. Då krävs det också avancerad behandling. Han är fortfarande relativt ung. Det går fortfarande att göra saker. Men nu är läget så allvarligt att det kräver intensiva insatser. Det krävs alltså något mer än den rent rättsliga insatsen.

Säg den politiker om inte vill "ingripa tidigt" när de samlas på seminarier om förebyggande arbete eller talar om unga kriminella på debatter i fullmäktige? Det råder full enighet om detta. I alla partier. Och på alla nivåer: I regeringen, i riksdagen, i regionen, i kommunen ... Ändå så fungerar det inte. Så fort jag skriver om de här frågorna får jag mejl och telefonsamtal från föräldrar som kan berätta den ena hårresande historien efter den andra om hur illa det fungerar.

Och om vi nu talar om den häktade 20-åringen. Det hade inte gjort skillnad om Örebro hade fått 100, 1000 eller 5000 fler poliser. Det är andra saker som måste till. Bättre behandling. Tidigare och mer resoluta ingripanden. Dyrt? Nåja, det ska vägas mot de kostnader som ett avancerat missbruk för med sig. Brott kostar pengar! Polisinsatser kostar pengar! Insatsen från räddningskåren kostar pengar! Men det är ju "någon annans" konto!

Häktningen var naturligtvis en nödvändig del av rättsprocessen. Men med bättre insatser på ett tidigare stadium hade den varit onödig.

Häktningen var naturligtvis en nödvändig del av rättsprocessen. Men med bättre insatser på ett tidigare stadium hade den varit onödig.

Jag säger det igen: Alla är överens om tidiga ingripanden! Alla! Eller är det bara på seminarierna och debatterna som de gillar tidiga ingripanden? Frågan är tyvärr berättigad.