Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En intressekonflikt som borde gå att lösa

Kalhyggen runt om stora naturskyddade områden är i dag det största hindret för en snabb ökning av besöksnäringen.

Turisterna förvånas och skräms av de öde kala ytorna och väljer snabbt att åka ifrån besöksmålet. Kvar står tomma hotell och restauranger där jobben går i stå. Om skogsbranschen i stället valde att bruka skogen, runt om de populära besöksmålen, på ett skonsammare sätt kunde både skogs- och besöksnäringen tjäna pengar och öka sysselsättningen.

I dag är naturturismen en av de snabbaste växande näringarna i Sverige. Turisterna har upptäckt våra nationalparker, sjöar, vilda djur och de vackra skogarna. En mängd turistföretag har växt fram i de små kommuner där besöksmålen finns. Glesa landsbygdskommuner har fått entreprenörer och välbehövliga nya jobb.

Tyvärr kolliderar denna positiva utveckling ofta med skogsnäringens produktionsmål. För att få så stor avkastning som möjligt väljer branschen att göra kalhyggen och plantageskogar, även runt skyddade naturområden. Effekten blir att besöksmålens attraktionskraft minskas avsevärt, turisterna flyr och tillväxtpotentialen sjunker. Miljöpartiet anser att det är av intresse för politiken, skogsbranschen och besöksnäringen att hitta en gemensam lösning.

Ett bra exempel på hur olika ekonomiska intressen krockar är förhållandet runt om Tivedens nationalpark i Laxå kommun. Med 100 000 besökare årligen är området en av de mest välbesökta nationalparkerna i Sverige. Få turister väljer att stanna, till exempel för en övernattning i närheten, därför att parken är omringad av skövlade ytor och plantageskogar, vilket inte alls lockar för ett längre besök i området.

Besöksnäringen och Laxå kommun arbetar nu ihärdigt för att förmå skogsägaren, Sveaskog, att tänka om när det gäller skogsbruket runt om nationalparken. Sveaskog skulle kunna bruka skogen på ett skonsamt sätt utan kalhyggen, göra en så kallad buffertskog runt området.

På så vis kan växtligheten runt nationalparken på sikt bli ett blandbestånd av unga och äldre träd som upplevs variationsrik och vacker. Tyvärr har än så länge inte förhandlingarna gett resultat. MP anser att det finns utrymme för en mjukare tolkning med hänsyn taget till både skogsvårdslagen och statens ägardirektiv.

Den här intressekonflikten är inte ovanlig och exempel finns över hela landet. Det är ett faktum att svensk turism skapar nya jobb och bidrar till lokal utveckling. Därför bör det nu tas på allvar att om uppgången för naturturismen ska kunna fortsätta måste vi se vackra skogar med träd i olika åldrar som en viktig resurs. Omräknat i exportintäkter handlar ju naturturismen om miljarder årligen.

Just i Tiveden är det svenska staten som är ägare av skogen runt omkring nationalparken. En buffertskog här skulle ge staten en fin möjlighet att starta en försöksverksamhet kring mångbruk av skog runt om ett naturskyddat område. Det behövs i dag också mer kunskap om hur produktion av kvalitetstimmer kan kombineras med naturturism, jakt, sportfiske och övrigt friluftsliv.

Besöksnäringen tillsammans med skogsnäringen behöver gemensamt analysera och identifiera vilka områden i landet som kan vara lämpliga att utvecklas genom buffertskogar eller liknande andra lösningar. På så vis kan jobben inom naturturismen bli fler i framtiden.

Det är inte hållbart att Sverige å ena sidan, i utlandet, marknadsför vår vackra natur och å andra sidan visar upp skövlade skogsytor i anslutning till de största besöksmålen. Målet måste i stället vara en hållbar symbios mellan nytänkande skogsbruk och en växande besöksnäring.

Riksdagsledamot (MP)

Mats Gunnarsson

Regionråd Örebro län (MP)

Sara Pettersson

Vice ordförande kommunstyrelsen (MP) Laxå kommun

Camilla Hansén

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel