Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

En ständig kamp mot sparpaket i omsorgen

Annons

Jag lär mig att arbeta lågaffektivt, personcentrerat, ha ett gott bemötande till alla. Jag lär mig vikten av självbestämmande, medbestämmande, delaktighet, helhetssyn, kontinuitet och inflytande med mera. Att inte kränka, utöva makt eller begränsa, att alla är lika värda. Jämlikhet och goda levnadsvillkor, trygghet, stöd och service.

Vi dokumenterar, signerar, planerar, gör rutiner, genomförandemål, utvärderar. Sitter på teamträffar, vårdplaneringar, APT och så vidare.

Vi utbildar oss i det oändliga. Vi vet hur det ska gå till, men vad hjälper det när det hela tiden ska sparas in på oss personal.

Vi vet att för en dement person behövs personal som är lugn och har tid att aktivera och skapa trygghet utan stress. Personal som känner personen och känner sig utvald och är passande för uppgiften.

Om personalen ska ha tid att lyssna på och se personen och dess behov måste vi ha tid.

Vi vet också att en person med funtionsvariationer behöver likadant och även i hemtjänst.

Det kommer hela tiden nya ledord som gör oss mer och mer stressade, för vi vet att hur gärna vi än vill så går inte ekvationen ihop. Om personalen ska ha tid att lyssna på och se personen och dess behov måste vi ha tid.

Vi förstår också att Greta med en demens som är orolig och vill ut behöver tid av oss, nån som följer med ut eller avleder. Sitter en stund och finns där för Greta.

Att avleda en person med utagerande beteende tar också tid, nåt har gått fel ifrån början och för att förhindra ett utagerande krävs kunskap om personen, vilket betyder tid och kompetent personal.

En person i livets slutskede vill man inte heller ska få tillbringa den i ensamhet.

Även en ensam vanlig person som inte längre klarar sig själv behöver känna att personalen har tid och ork. Alla har rätt till respekt trots att man är i behov av hjälp.

Vi har ett jätteviktigt arbete och alla som utför det ska klappa sig på axeln.

En gång i tiden var det roligt att gå till jobbet, det är det inte längre.

För att vi som personal ska kunna utföra vårt arbete till allas belåtenhet så måste alla politiker förstå att vi kostar resurser. Vi måste få vårat arbete attraktivt igen, ni måste lyssna på oss.

Stressad vårdpersonal gör inget bra jobb, vi inger inte trygghet. Vi har knappt huvudet över vattenytan.

En gång i tiden var det roligt att gå till jobbet, det är det inte längre. Vi har alltid dåligt samvete för det vi inte hinner med. Ingen lyssnar, ingen bryr sig . Vi löser det, på med fler besparingar bara ...

En stunds sjukskrivning för att andas sen på’t igen.

Men politikerna blir väl också gamla och sjuka, vi ses då!

”B.K”

Sydnärke

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel