Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Endast lagstiftning räcker inte för att skydda barnen

Replik

Efter att ha tagit del av Kim Nilssons debattartikel i Nerikes Allehanda (NA) söndagen den 3 maj väljer jag att ge min syn på artikeln. Det är en väldigt viktig fråga som Nilsson tar upp. Det borde aldrig få förekomma att barn far illa vare sig i hemmet, i familjehem, på institutioner eller på grund av bristande kunskaper och framför allt inte på grund av berörda myndigheters maktfullkomlighet.

Under min tid med arbete inom socialtjänstens individ och familjeomsorg, som mångårig ordförande i Riksförbundet för Familjers Rättigheter (RFFR) och som medlare i familjerättsärenden har åtskilligt hänt inom de ovännämnda områdena. Socialstyrelsen har upprättat mallen Barns behov i centrum (BBIC). Vidare har olika ändringar skett i bl.a. socialtjänstlagen, lagen om vård av unga (LVU) och i föräldrabalken (FB). Det har varit nödvändiga förändringar.

Bristande förmåga att sätta sig in i ett barns perspektiv och otillräcklig förmåga att förstå och bemöta familjer i kris är inte ovanligt när det gäller framförallt nyutbildade socialtjänstemän.

Så länge det i vissa kommuner finns socialtjänstemän som inte har tillräckliga kunskaper om hur myndighetsutövning skall utföras på ett rättsäkert sätt så hjälper det inte att ändra lagstiftningen. Bristande förmåga att sätta sig in i ett barns perspektiv och otillräcklig förmåga att förstå och bemöta familjer i kris är inte ovanligt när det gäller framförallt nyutbildade socialtjänstemän.

Kim Nilsson tycker det är bra att moderatledaren Ulf Kristersson tagit upp frågan utifrån ”lex lilla hjärtat.” Det handlar om att en treårig flicka som avlidit efter det att hon tvingats lämna sitt trygga familjehem för att återförenas med sina biologiska föräldrar. I sin insändare omnämner Kim Nilsson också att Sverige kritiserats för att man hellre tar de biologiska föräldrarnas perspektiv än barnets perspektiv. Enligt moderaterna kan en lösning på problemet vara att man förenklar för inhemska adoptioner så att fler barn kan få möjlighet till en trygg uppväxt.

Det är inte ovanligt att socialtjänstemännen missar barnets perspektiv till förmån för föräldrarnas rätt till barnet. Har barnet knutit an till familjehemmet så kan en vårdnadsöverflyttning till familjehemmet vara att föredra framför en adoption. I ovannämnda fall kunde socialtjänsten, med stöd av, 6 kap 8 § (FB), ha verkat för att låta vårdnaden övergå till familjehemmet. Om så sker kan ett barn ha fortsatt tillgång till sitt biologiska ursprung.

... lagstiftningsåtgärder är otillräckliga om socialtjänstemännen saknar erforderlig kompetens.

I sammanhanget är ett uppmärksammat mål från en kommun i Västsverige av visst intresse. Målet rörde en treårig pojke som abrupt togs från sin mamma som varit pojkens huvudsakliga vårdare.

Pojkens pappa fick, trots många anmärkningsvärda omständigheter, ensam vårdnad om pojken.

I hela det utredningsmaterial som föregick domslutet finns ingen riktig redogörelse och analys i vårdnadsfrågan utifrån vad som kan vara mest förenligt med pojkens bästa.

Det ovan upptagna talar för att olika lagstiftningsåtgärder är otillräckliga om socialtjänstemännen saknar erforderlig kompetens.

Berit Nilsson

socionom/familjebehandlare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel