Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evelyn Schreiber: Den liberala framtiden är grön

Den nya partiledaren Nyamko Sabuni vill profilera Liberalerna i klimatfrågan. Det är smart.

Annons

Det finns mycket att säga om talet som Liberalernas nya partiledare, Nyamko Sabuni, höll i Almedalen på onsdagskvällen. En retorikexpert skulle förmodligen kunna använda det som ett avskräckande exempel, för att visa sina elever varför de ska undvika att läsa innantill. Det blir stolpigt och oengagerat, skulle hen kunna säga. Och passar man sig inte kan felbetoningar få det hela att påminna lite om en datorröst.

Samtidigt är det kanske inte så konstigt att framförandet lämnade en hel del att önska. Det har inte ens gått en vecka sedan Sabuni valdes till partiledare. Under de kaotiska dagarna som passerat sedan landsmötet har hon förmodligen haft lite annat att syssla med än att nöta in ett Almedalstal. Det enkla vore att avfärda henne helt och hållet på grund av framträdandet. Men det vore att gå miste om det faktiska innehållet.

Retorikexperter skulle förmodligen kunna använda det som ett avskräckande exempel för att visa sina elever varför de ska undvika att läsa innantill.

Retoriken till trots, var det förvånansvärt många liberaler - från båda falangerna – som lämnade Almedalsparken med en positiv känsla. Sabunis fokus på visioner och ideologi, inramad i hennes personliga berättelse, hade öppnat en välbehövlig dörr framåt.

Framför allt var det ett ämne som, paradoxalt nog, bidrog till den blygsamma optimismen hos många partister: klimatet. Det är inte bara ett brännande aktuellt ämne, utan ett som de flesta – oavsett andra meningsskiljaktigheter – inom partiet både ställer sig bakom och länge har önskat se mer av.

Men i Sverige har partiet som gör anspråk på liberalismen, av någon anledning, länge suttit tysta i baksätet och låtit Miljöpartiet och Centerpartiet ratta elbilen över stock och sten.

De är inte ensamma. I allt fler länder är det just de liberala partierna som har börjat anamma och profilera sig i klimatpolitiken, med resultatet att de lockat många unga, progressiva röster. Se bara på resultatet i det senaste EU-valet. Men i Sverige har partiet som gör anspråk på liberalismen, av någon anledning, länge suttit tysta i baksätet och låtit Miljöpartiet och Centerpartiet styra elbilen över stock och sten. Det räcker inte att som Björklund kalla Liberalerna för "Sveriges grönaste parti". Politiken och insatserna har inte speglat det.

Att Sabuni nu, både under partiledarkampanjen och i sitt Almedalstal, lägger så mycket fokus på klimatet är alltså strategiskt smart. Både för att ena ett splittrat parti och för att sätta partiet på kartan i annat än de klassiska, och något uttjatade, folkpartistiska skol- och försvarsfrågorna.

Men det är också rätt sak att göra för ett liberalt parti. För att klara de stora klimatutmaningar som vårt samhälle står inför krävs inte bara snabba, drastiska insatser – som ofta gränsar till populism – utan lugn och rationalitet, liksom balanserade övervägningar mellan krav och frihet. Det är partierna med lång bildningstradition, innovationsoptimism och fokus på gränsöverskridande samarbeten som måste leda vägen. Här kan Liberalerna, om de spelar sina kort rätt, fylla ett svenskt tomrum.

Det är partierna med lång bildningstradition, innovationsoptimism och fokus på gränsöverskridande samarbeten som måste leda vägen.

Men Nyamko Sabunis nya vägval för Liberalerna handlar förstås inte bara om klimatet. En fråga kommer inte att kunna läka alla infekterade interna sår, eller garantera att väljarna som lämnat för andra partier återvänder. Det är förmodligen annat som kommer avgöra det, som Sabunis svar på frågor om integration, hedersvåld och ett eventuellt samarbete med SD.

Framtiden för partiet Liberalerna är högst oviss. Men det är uppfriskande att se att den liberala framtiden åtminstone är grön.

Annons