Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Evelyn Schreiber: Hur kunde den ryska appen lura oss alla?

Att skydda sina personliga uppgifter och värna om sin integritet på nätet är viktigt, det vet alla. Och de flesta skulle förmodligen säga att de är hyfsat bra på det. Men en ny app avslöjade våra svagheter.

Annons

Det går trender i sociala medier. Den senaste veckan har våra flöden spammats av bilder på vänner och bekanta som gamlingar.

Appen heter FaceApp. Det är enkelt: Du behöver bara ladda upp ett självporträtt. Sedan ser AI-teknik till att det förvandlas till en äldre, rynkigare version av dig. Det är lustigt och imponerande hur äkta det ser ut. Och att bilderna är så verklighetstrogna förklarar förmodligen varför appen toppar nedladdningarna hos både Google och Apple. För vem är inte nyfiken på hur man kommer se ut i framtiden? Det är ju trots allt bara roligt, på lek. Vad är faran i det?

Hur många av dem som med denna fnittriga förtjusning laddade ner appen i veckan, funderade först på vem eller vad som stod bakom den?

Men hur många av dem som med fnittrig förtjusning laddade ner appen i veckan, funderade först på vem eller vad som stod bakom den? Hur många tog sig tid att läsa det finstilta innan de öppnade upp sina privata fotoalbum?

Inte så många, förmodligen. Annars skulle det inte komma som en sådan chock att appen ägs av ett ryskt företag. Fler skulle troligtvis ha reagerat på att de tekniska beskrivningarna och villkoren som de gladeligen godkände är, för att uttrycka det milt, vaga. Det borde ha fått fler att tveka.

I stället var det amerikanska organisationer som sysslar med IT-säkerhet som först reagerade och höjde en varningsflagg. Kort därefter gick det ut en skarp uppmaning till alla demokrater i den amerikanska kongressen: ”Radera appen, omedelbart!”.

Det var förstås en försiktighetsåtgärd, sett till USA:s frostiga relation till Ryssland sedan inblandningen i valet 2016. Men när teknikjournalisten Geoffrey A. Fowler, på tidningen Washington Post, i dagarna granskade hur företaget hanterar användarnas data, framstod varningen inte som direkt överdriven.

Fowler kunde konstatera att appen inte bara skickar information till Facebook och Google, utan också en stor mängd data till sina egna servrar. Vad företaget ska med våra skakiga selfies och personlig information till, ja det är en synnerligen bra fråga. Företagets VD, Yaroslav Goncharov, menar att det inte har tillgång till användarnas hela fotoalbum, utan bara till bilderna som laddas upp. Han intygar att ”de flesta” bilderna raderas inom 48 timmar.

Goncharov nekar förstås till att information skulle skickas till Ryssland, eller att säljas till en tredje part. Men hur kan vi vara säkra på det?

Om det börjar kännas lite obehagligt nu – bra, det borde det. Genom att ladda ner och godkänna villkoren för appen, förklarar jurister, får det ryska företaget nämligen fria händer att använda och spara bilderna som laddas upp. Goncharov nekar förstås till att information skulle skickas till Ryssland, eller att säljas till en tredje part. Men hur kan vi vara säkra på det?

Och trots att han hävdar att företaget inte använder bilderna för att kartlägga människor via ansiktsigenkänning, så finns det enligt Fowler inget som hindrar det från att göra det.

Företag som som lär sig att utnyttja människors nyfikenhet och lekfullhet, sökandet efter lite roligt tidsfördriv, har mycket att vinna.

Vi talar ofta om källkritik och integritetsskydd på nätet som något vi alla bör tänka på till exempel när vi delar information, gör olika sekretessinställningar och klickar på annonser. Och det är naturligtvis viktigt. Men den senaste veckans sociala medie-trend visar att det inte är när vi trött skrollar genom nyheterna som vi är som minst vaksamma, eller som mest sårbara. Företag som lär sig att utnyttja människors nyfikenhet och lekfullhet, sökandet efter lite roligt tidsfördriv, har mycket att vinna.

Kanske visar det sig att farhågorna om FaceApp var överdrivna, och att det ryska företaget hela tiden har haft goda, kommersiella, avsikter. Låt oss hoppas det. Men nästa gång det dyker upp en kul ny app vore det bättre om vi undersökte det först.

Och sett till det orimliga i att behöva läsa svårbegriplig lagtext varje gång man laddar ner en plojapp, vore det kanske på sin plats att kräva att Google och Apple gör jobbet åt oss – innan de säljer på oss nya, ryska appar.