Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evelyn Schreiber: Vad skulle kunna få fler människor att stanna kvar i sina hemländer?

Annons

Vad skulle kunna få dig att packa ihop dina käraste ägodelar (tyvärr, du får bara ta med det som du kan bära) och lämna ditt hem, gatan där du lärde dig cykla, ditt eget land?

Det är enkelt, för det finns egentligen bara två svar. Antingen befinner du dig i en situation som gör det omöjligt att stanna kvar. Eller så drömmer du om något bättre för dig själv eller dina barn.

Det är, och har under människans tid på jorden alltid varit, de två drivkrafterna bakom migration. Men trots att människor alltid har varit i rörelse har perioder av mer och snabbare förflyttning ofta bemötts med misstänksamhet, oro och fientlighet. Vi lever i en tid då det – återigen – är populärt att bygga murar mot migranter; en behandling av symptomen snarare än orsakerna. Men i själva verket är det först när vi kan identifiera varför människor flyttar på sig, som vi kan se vad som skulle få dem att stanna kvar.

När levnadsstandarden höjs i fattiga länder ökar i regel migrationen.

I den nyligen publicerad rapporten "Global migration – orsaker och konsekvenser" lyfter forskaren Joakim Ruist fram vilka det är som vinner mest på att migrera. Det mest självklara är förstås: De som kan migrera legalt, liksom de som har möjlighet att flytta kortare avstånd. Med växande avstånd blir både resan dyrare och vägen hem längre. Risken blir större.

Därtill, visar Ruist, är det framför allt de unga, välutbildade och "medelrika" som bestämmer sig för att rycka upp sina rötter. Ju högre inkomst man kan förvänta sig i det nya landet, desto större incitament för att våga chansa. Men för att ens ha den möjligheten måste man förstås kunna betala för resan. De allra fattigaste, de som rimligtvis borde ha störst motivation till att söka lyckan någon annanstans, har sällan råd med biljetten - och blir kvar.

Det intressanta sambandet, som Ruist belyser, är: När levnadsstandarden höjs i fattiga länder ökar i regel migrationen. Det rimliga vore att mer pengar och bättre förhållanden skulle få människor att vilja stanna, men egentligen betyder det att de äntligen har råd att flytta. Brytpunkten kommer först när inkomsten och levnadsstandarden blir så hög att nyttan med att migrera blir längre än att stanna kvar.

Istället handlar det uppskruvade samtalet oftare om hur vi finansierar högre taggtrådsstängsel, så att de fysiskt inte har möjligheten att ta sig någonstans.

Det betyder att om målet är att färre människor ska behöva lämna sina hem (notera att målet inte är för oss att slippa ta emot dem), se till att färre har skäl att söka sig till andra platser. Se till att de inte behöver fly undan våld, terror och förföljelse, och att de har förutsättningar att leva rika, meningsfulla liv i sina hemländer. Vad uttrycket "hjälp på plats" borde betyda, om det återtogs från den främlingsfientliga retoriken, är seriösa satsningar på diplomati, handel och långsiktiga utvecklingsprojekt – för att lyfta och snabba på utvecklingen i de länder som många känner sig manade att lämna. Istället handlar det uppskruvade samtalet oftare om hur vi ska bygga högre murar, så att de inte kan ta sig någonstans.

Varken stängsel eller snävare regelverk kommer i själva verket att kunna stoppa människor från att migrera. Våldsamma konflikter och naturkatastrofer kommer att fortsätta tvinga människor på flykt. Och i en allt mer global värld kommer det finnas ett växande antal som frivilligt söker sig till nya, spännande platser. Människor som inte känner att de passar in i det samhälle de fötts i, som blir kära, som söker jobb och utmaningar som inte finns i deras egna länder. Men de senare utgör trots allt endast en liten del av den totala migrationen. Majoriteten som lämnar sina hem flyr antingen till eller från något.

Om du oroar dig för alla människor som lämnar sina hem för att komma hit, till Sverige, så fråga dig: Vad är det som får dig att stanna kvar?

Annons