Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Evidens och etik är ledstjärnor i kärva tider

Annons

Regioner och kommuner står inför ekonomiskt mycket kärva tider. Radions P 1 uppger (19/9) att Region Örebro läns samlade underskott för vården uppgår till runt 400 miljoner kr. Detta är bara början. Finansdepartementet och SKL har varnat för växande underskott för den samlade kommunala sektorn de närmaste åren med en prognosticerad nivå 2026 på häpnadsväckande 90 miljarder kr om nuvarande nivå på välfärden skall kunna upprätthållas.

Denna utveckling har varit förutsägbar. Den är bakgrunden till att prioriteringar åter har kommit i fokus sedan några år tillbaka, efter att ha sjunkit undan från uppmärksamheten då 90-talets ekonomiska svårigheter övervanns ett stycke in på 2000-talet. Men förbluffande nog har bara några få regioner på allvar tagit sig an arbetet att använda den nationella modell för öppna prioriteringar som tagits fram av Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet. Här ryms möjligheter för mer genomtänkta prioriteringar i kärva tider. Sjukvården måste ransonera, och den måste göra det på ett etiskt genomtänkt sätt.

Ju svagare evidens, desto större risk att åtgärden egentligen inte alls har någon gynnsam effekt, utan kanske snarare gör mer skada än nytta.

I modellen avgörs prioriteringen mellan olika insatser – mediciner, anställning av personal, nya metoder för diagnos och behandling – av svaren på följande tre frågor:

1. Hur mycket nytta (lindring, ökad livslängd, bättre funktion) för den sjuka medför insatsen?

2. Hur starkt är bevisläget, evidensen, för att de förväntade effekterna verkligen uppnås?

3. Vilken är kostnaden för insatsen?

Samtliga dessa tre frågor är svåra att besvara, men inte omöjliga. De måste vägas mot varandra på ett så ingående sätt som möjligt för att åtgärdens prioritet skall kunna bedömas.

Den andra frågan, den om evidens, förbises ofta. Evidens utgörs av det samlade vetenskapliga underlaget för att bedöma om en åtgärd har den effekt som den påstås ha. Med mycket god evidens finns starka skäl att anta att åtgärden har den effekt man hoppas på. Ju svagare evidens, desto större risk att åtgärden egentligen inte alls har någon gynnsam effekt, utan kanske snarare gör mer skada än nytta.

Önskan att hjälpa människor i en svår belägenhet skjuter då den kritiska reflektionen åt sidan.

Det kan vara lockande att införa metoder och behandlingar i vården där nyttan för de sjuka framstår som stor, men där evidensen är mycket bräcklig. Önskan att hjälpa människor i en svår belägenhet skjuter då den kritiska reflektionen åt sidan. Men detta är dålig etik, särskilt i ett läge där resursknappheten blir allt tydligare och vårdens alla insatser ska prövas noga av alla beslutsfattare

Alla sjukvårdens insatser kan inte evidensprövas, men många kan det. Det finns väl utvecklade metoder för opartisk värdering av nya och redan befintliga metoder i sjukvården. Trots detta förefaller evidens att väga tämligen lätt i beslut om prioritering av sjukvårdsresurser. Men om sjukvården nu står inför tuffare tider, där man ibland både tvingas säga nej till nytt och välja bort befintligt – ja då måste samtliga tre tunga faktorer i prioriteringsbeslut vägas in: Nytta för patienten, kostnaden och evidens för att åtgärden verkligen gör nytta.

Rolf Ahlzén

etiksakkunnig i Region Värmland

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel