Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fahlin om OS-silvret: "Känner mig delaktig"

Hon slet fram ett OS-silver, men fick nöja sig med ett tack. – Så är den här sporten, inte som andra lagsporter där alla får medaljer, säger örebroaren Emilia Fahlin.

Annons

Emma Johansson hade inte tagit OS-silver utan Fahlins hästjobb, som gav silver-Emma en bekväm resa fram till foten av backen där allt skulle avgöras.

– Jag är jätteglad över silvret, och känner stark delaktighet. Emma tackade verkligen från hjärtat efteråt, säger Emilia, som i dag landar i Sverige efter nio dagar i Brasilien.

Det är otacksamt att agera hjälpryttare i cykel. Åtminstone om man vill ha medaljer och uppmärksamhet.

– Så är det. Jag kan tycka att det vore bättre att dela ut medaljer till alla i de lag som har åkare som tar medaljer, eftersom det är extremt mycket lagsport trots att det är individuellt. Jag tror att alla tjejerna som kör är överens om det.

Linjeloppet i OS var ett av de tuffaste som körts.

– Vi var bara tre, de flesta andra fyra, och det var lite synd att bara två av oss hade bra ben. Sara (Mustonen) sa tidigt att hon var körd. Så då hamnade mer på min tallrik för att ge Emma en så bra resa som möjligt fram till den sista stigningen.

Det gjorde Emilia på ett utmärkt sätt. Och hoppas nu att snart få vara den som de andra kör för i landslaget, där Johansson snart gjort sitt.

– Ja, det är målet nu. Jag blir ingen Emma, jag sitter på andra egenskaper, och då måste man utgå i från vad jag är bäst på. Samtidigt som det blir en ny roll för mig, jag har just aldrig haft den positionen, säger 27-åringen.

OS-loppet präglades av den hårt kuperade banan, och av en riktigt otäck vurpa. Nederländskan Annemiek van Vleuten for omkull i utförsbacken efter sista stigningen.

Emilia rullade förbi några minuter efter olyckan.

– Obehagligt, men man hinne rinte se så mycket. Bara att hon låg väldigt still och att ambulansen var på plats. Jag har sett vurpan i efterhand, och den var riktigt otäck.

Har du varit med om något liknande?– Nej, peppar peppar, vurpor får man räkna med i den här sporten, men ingenting i den vägen.

Holländskan klarade sig förhållandevis bra, en svår hjärnskaking och tre brutna ben i ländryggen.

För Emilia Fahlin är säsongen långt i från över. Närmast världstouren i Vårgårda nästa helg, sedan både EM och VM framåt hösten.

– Det har varit roliga men intensiva dagar som bara flugit förbi här i Brasilien. Känner att jag är rätt färdig med det, och det ska bli skönt att komma hem och få några dagar att ladda om för resten. Det är en lång säsong, tio månader innan det är över efter VM i oktober. Det tar, kan jag säga.

Men hon är nöjd med insatsen i OS.

– Jag har bara positivt med mig, och har fått väldigt mycket beröm från ledningen. Det känns bra och väldigt motiverande för framtiden. Det har varit väldigt mycket fokus på just det här loppet de senaste två åren, fast det på sitt sätt bara är ett av många lopp i raden.

När kände du att loppet var över för din del?- Jag hade bra ben länge, och jobbade verkligen hårt. Det var väldigt kuperat, men jag var med ända fram till botten av sista stigningen någon mil före mål. Där var min mållinje för dagen. Jag hade kanske kunnat ta ett par placeringar om jag gett precis allt på vägen in, men det spelade mindre roll. Placeringen (27:a) är okej.

Hunnit se något annat än cykelstråk i Rio?– Ja, jag var på ett finalpass i simning i går, när Sarah (Sjöström) simmade semifinal på 200. Det var kul att få uppleva lite annat.

Livet i OS-byn?– Väldigt spartanskt måste jag säga, en säng och lite spackel här och var. Ingen lyx alls, och allt tar väldigt lång tid. Men en stor upplevelse.