Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fahlin om succén: "Klart det ger mersmak"

Emilia Fahlin slutade sjua i Tour de San Luis, och vann lagtävlingen. Nu hoppas Öreborcyklisten att 2016 kommer innehålla betydligt mer framgång än de senaste säsongerna.

Annons

Emilia Fahlin, 27, tog ytterligare en placering på sista etappen och slutade sjua i Tour de San Luis, en sexdagarstävling i Argentina med 138 startande. Dessutom tog hennes nya stall, italienska Alé-Cipollini, hem segern i lagtävlingen.

Ännu ett bevis på att Fahlin börjat hitta tillbaka efter några tunga år. Mellan 2010 och 2012 tog proffscyklisten från Örebro två individuella topp tio-placeringar på VM, tog tre SM-guld och sju internationella segrar. Men sedan dess har sjukdomar stört Fahlin, som först efter sommarens näsoperation fått vara frisk en längre period, och då har resultat kommit.

I Tour of Norway i augusti spurtade hon ned OS-silvermedaljören Emma Johansson i kampen om femteplatsen, på VM i september slutade hon fyra i lagtempot, 14 sekunder från medalj, och var i utbrytning bara tre kilometer från mål i linjeloppet. Och den här veckan följde hon alltså upp med en sjundeplats totalt i Argentina.

– Klart det ger mersmak, det är mycket roligare nu när man är med och tävlar. Samtidigt vill jag inte sätta jättemycket press på mig själv och säga att jag ska vinna de och de tävlingarna i år, jag tar det som det kommer. Men jag vill vara med framme och tävla på några tävlingar. Det har jag fått smaka på den här veckan, och jag hoppas det blir mer framöver, säger Fahlin till NA, på telefon från Argentina.

– Samtidigt vet jag att jag kommer få köra för lagkamraterna i många tävlingar i år också, så är cykelsporten för alla som inte är topp tio i världen. Men det känns bra att jag vet att jag kan ta chansen, att jag får chansen.

Fahlin svarade för flera topprestationer under veckan och berättar själv om dem:

++ Fjärdeplatsen på första etappen:

– Jag vet ju att jag kan spurta bra, men jag brukar inte vara så långt framme i massiva klungspurter. Det var en liten seger i sig att bara vara med där, samtidigt som det var en besvikelse att jag missade tredjeplatsen. Det hade varit jäkla gött att få en pallplats.

++ Åttondeplatsen på tempoloppet – trots att hon saknade tempoutrustning som täckt bakhjul, aerodynamisk hjälm och tempocykel:

– När sportdirektören gav mig resultatpapperet efteråt och det stod att jag var åtta sa jag: ”Det där kan inte stämma.” Men det gjorde det. Hade jag haft rätt utrustning, gått in för att ge allt, haft en trainer att värma upp på … Jag vill inte säga att jag garanterat hade tagit en podiumplats, men jag hade garanterat kapat ett antal sekunder.

++ Tolfteplatsen i torsdagens bergsetapp, trots att hon åkte på punktering och tvingades jaga på egen hand i tio kilometer innan hon var ikapp klungan.

– Det var en stor överraskning, att jag skulle kunna vara med och fajtas inte bara över ett berg utan till en bergsmålgång. Det var något helt nytt. Sista fem kilometerna skrek det i kroppen: ”Här borde jag inte vara.” Och benen ville bara lägga av. Men jag lyckades ta mig över det, det är jag väldigt nöjd med.

++ Sjundeplatsen i sammandraget.

– Bra för huvudet att få med sig en bättre start på året än på länge, och bättre än många andra tävlingar de senaste åren. Det här är en bra bas att bygga vidare på. När jag stod på startlinjen första dagen här hade jag inga förväntningar alls, egentligen. Det är en stor bonus alltihop. Skönt också att jag klarat mig ifrån krascher, för det har varit en hel del sådana. Det är många här som inte är vana vid att köra så stora tävlingar, och inte visar samma respekt som i Europa. Även om det alltid är lite kaosartat i en klunga så har det varit betydligt värre här.

Härnäst väntar Tour of Qatar, en fyradagarstävling 2–5 februari. Men dessförinnan ett digert rese- och träningsprogram.

– Det tar tre dygn att ta sig härifrån hem till Europa, och där ska jag bara packa om för att åka till Gran Canaria på en veckas träningsläger som jag ordnat själv. Sedan blir det hem till Sverige en snabbis för morfars begravning och så till Qatar, säger Fahlin.

Hur går det ihop med grundträningen?

– Det kanske inte är helt optimalt att resa så mycket och tappa träningsdagar. Däremot är det bra att få de här tidiga tävlingarna, tävling är bästa träningen. Att få tävla sju dagar i rad här i Argentina gjorde det värt att resa hit, och tävlingen i Qatar är viktig för att komma i form till vårklassikerna i Europa. Men på Gran Canaria blir det en vecka med mindre fokus på intensitet och mer på basträning för att stabilisera lite så man inte springer iväg fullständigt och åker på en formsvacka.

Säsongens stora mål är OS i Rio de Janeiro i augusti och VM i Doha i oktober.

Annons