Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Feminismen är inte ett västerländskt fenomen

Annons

När feministiska frågor, kvinnors ekonomi, attityder kring våldtäkt, diskriminering i arbetslivet, rasism, social orättvisa med mera blir aktuella så ställs framför allt västerländska kvinnor och deras erfarenheter i framkant av diskussionen.

Den vita överlägsenheten skildras genom att västerländska kvinnor i majoriteten av fallen blir talarna och får därmed sanningsförklara samt ha tolkningsföreträde i det kvinnor i ett kollektiv får gå igenom.

Det innebär även att vita västerländska kvinnor har första åsikten i ämnen som inte rör dem i väldigt privilegierade positioner, som exempelvis rasism.

Den politiska, ekonomiska och sociala kampen för kvinnor anses vara ett västerländskt påhitt då kvinnor från öst ses som passiva objekt utan åsikt eller vilja.

Såväl ligger den förlegade uppfattningen om kvinnor som är födda och/eller uppvuxna i Sverige men som har föräldrar med en bakgrund i Mellanöstern.

Det är att dela en annan bakgrund än den västerländska som skulle tyda på att rättvisa, jämlikhet, yttrandefrihet med mera är något mindre väsentligt för personen då dessa rättvisebildningar bara är drivande faktorer i västerländska kulturer.

Den eurocentriska uppfattningen om feminism bidrar till en splittring, för återigen blir det de mest privilegierade som får sätta villkoren för vad som är feministiskt och inte feministiskt, och vilka som får tala och inte tala, i syfte att förklara skillnad på globens sociala och politiska geografi.

Detta undangömmer WoC:s (Woman of Color) erfarenheter och åsikter i de feministiska rummen vilket gör att exploaterandet av icke-vita arbetande kvinnor i tredje världen, imperialistiska intressen, krig och folkmord i världen samt handel av kvinnor (människohandel) alltför sällan diskuteras då detta främst drabbar icke-vita kvinnor.

Majoriteten av dem som flyr från misärer på olika platser i världen är just kvinnor.

Palestinska kvinnor i Gaza lever under en olaglig israelisk blockad men där pågår det flera feministiska kamper för rättvisa och jämlikhet.

För det är de palestinska kvinnorna som lämnas med det ensamma ansvaret att ordna mat på bordet, värme, möjlighet för svårt traumatiserade barn att känna hopp om livet och att klara av skolan när deras makar, pappor, bröder, farbröder, morbröder har blivit mördade i krig, lemlästade och fängslade på ogrundade anledningar men även utan rättegång.

Den över världen så vanliga snedfördelningen av det obetalda arbetet blir alltså förstärkt och förvärrad av blockaden. Men samtidigt tar många kvinnor i Gaza också andra roller i samhällsbygget och i motståndet mot ockupation och blockad.

Via olika organisationer möts kvinnor som är ensamma familjeförsörjare, som driver egna mediekanaler eller som är fiskare för att arrangera demonstrationer och det är de som står först i demonstrationståget med megafonen, plakaten och flaggorna med mera.

Det finns många organisationer i Gaza som arbetar för kvinnors rättigheter och möjligheter. Dessa kvinnor är inte passiva objekt utan åsikt som så många väljer att omyndigförklara dem. En feministisk kamp förs i skuggan av ockupationen och kvinnornas kamp samt organisering har aldrig varit lika storslagen som den är i dag.

Detta är för att kvinnorna får betala det största priset för den olagliga blockaden. De allra största kvinnliga människorättsförsvararna finner vi inte bara i väst utan dessa finner vi bland ruiner, gränder med avsaknad av resurser i Gaza.

Ship to Gaza sätter detta år fokus på de palestinska kvinnornas situation och kamp genom att bemanna årets båt med enbart kvinnor.

Med hopp om att blockaden av Gaza ska kunna brytas!

Nadja Awad

Aktivist och statsvetare

Ellen Huttu HanssonTalesperson för Ship to Gaza

Örebro för alla Somaliska kvinno- och ungdomsföreningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons